Göteborgsposten – 19 september 1866, sida 1

Det hade utan tvifvel varit önskvärdt, m örversten grefve Lagerberg blifvit vald för ufvudstaden. Onekligen skulle han varit till jemtörligt större nytta i andra kammaren än åde hrr Svanberg och Grafström. Men härid bör dock ihägkommas, att dessa begge Bland hutvudstadens talrika handtverkskår ega tort anseende, och att nämnde kår med ful! setogenhet — i alla fall med rösternas makt kunde göra anspråk på att blifva repreenterad. Ingen har på så kort tid och i högre zrad blitvit populär, utan att eftersträfva det, in kommendörkapten Adlersparre. Hans beydande andel i utarbetandet af förslaget till öförsvarets organisation och det mästerliga sätt hvarpå han försvarade detta förslag på iddarhuset, ådrogo honom genast allmän upp närksamhet. Hans personlighet är särdeles ingenäm; han är öppen, trimodig och rätt ram. Jag har sällan sammanträslat med nå gon på en gäng så anspråkslös och så angenäm till sitt väsende. — Det var tvitvelsutan mindre kapten Skogmans obenägenhet för represontationsreformen eller hans benägenhet tör konservatism, som orsaka le att han ej blef vald, utan sastmer den omständigheten, att han, ännu i sina bästa år och med stora in sigter i sjöväsendet, begärde, då den nya sjötörsvarsorganisationen genomfördes, att komma på indragningsstat — en åtgärd, hvari naturligtvis låg en demonstration, en protest mot berörde organisation. Emellertid står för kapten Skogman ett annat verksamhetsfält öppet, åt hvilket han sannolikt med okadt intresse och stor framgång kommer att egna sig. Såsom fullmäktig i riksbanken är han ganska nitisk, och vid de tillfällen då rådman Björck åtnjutit semester, har han till allmän belåtenhet fungerat som verkställande direktör. Att hr Hierta blef N:o 2 bland hufvudstadens representanter, väntade han sannolikt aldra minst sjels. Valet bör för honom blifva så mycket mera angenämt, som i de 2,563 röster, hvilka tilldelades honom, påtagligen ätven ingick flertalets bland hufvudstadens i valet deltagande embetsmän — en kår, med hvilken han tillförene såsom tidningsredaktör legat i mycken strid. Den nya riksdagsordningen föreskrifver, att intill dess konungen utnämnt talmän i de begge kamrarne, skall ordet i hvardera föras af den ledamot, som bevistat de flesta riksdagarne. Denna befattning, såsom åldorspresident, tillkommer nu i andra kammaren hr Ilierta, hvilken bevistat tolf riksdagar. Närmast honom står Matts Persson, som vid nio riksdagar varit ledamot af bondeståndet för samma domsaga. Berörde prerogativ bör för hr IIierta vara i hög grad angenämt, särdeles då han erinrar sig den gränslösa förbittring, som på riddarhuset mötte honom från första stunden han der uppträdde såsom talare. Utan tvitvel skall det tal, hvarmed hr Hierta kommer att helsa den nya riksdagen, innehålla lika många om ej flera fina pointer och afhöras med samma intresse, som det tal hvarmed han vid förra riksdagens början, såsom ordförande för borgarståndets deputation, helsade medstånden. Det är ganska sannolikt att om prof. Ednd kunnat förmås att antaga kandidaturen, så hade det ötvervägande flertalet af de röster som nu tilldelades prof. frih. Fock, kommit den förre till del. Såsom vetenskapens målsman för ett nniversitet i hufvudstaden, skulle prof. Edlunds inflytande blifvit vida mera lIruktbärande. Ibland de många segrar, efter hela strider, som frih. Gripenstedt vunnit, är den icke den minst lysande som ligger i de 2,300 röster hvilka hufvudstadens valmän gifvit honom, utan att han sjelf dertill medverkat. )et är notoriskt att han icke önskade blifva vald, och man känner ej i denna stund med visshet om förtroendet af honom skall antagas, ty hans svaga helsa har under vistelsen vå landet blitvit föga stärkt. Det är derföre med stor oro som hans enskilda och politiska vänner afvakta hans beslut. Men det torde blifva svårt att alsäga sig ett så utmärkt förtroende, fastän det medtör så stora förpligelser. Anmärkningsvärdt är att hrr Stråle och