Göteborgsposten – 19 september 1866, sida 1

—————— Bret från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Stockholm d. 17 September. Resultatet af det i Fredags förrättade riksdagsmannavalet har obestridligen helsats med tillfredsställelse af den stora allmänheten. Förhållandet skall utan tvifvel blifva enahanda i hela landet, i den mån valet hinner blitva bekant. Det är klart, att man skall och äfven bör betrakta det som en mätare för det allmänna intresset och ett uttryck af den rådande opinionen inom hutvudstaden. Det förra har visat sig vida lifligare än man vågade hoppas, och att den senare är öfvervägande frisinnad visar sig ovedersägligt vid jemförelsen mellan de personer, som blitvit valda, och dem hvilka, trots stora ansträngningar från de konservativas sida, fallit igenom. Den befarade röstsplittringen uteblet helt och hållet. Alla de på Aftonbladets lista upp ställda kandidaterna bleivo valda. Den vu också konseqvent liberal. Ingen af Dagligt Allehandas och Dagbladets tavorit-kandidater erhöll på långt när så många röster som den siste i ordningen af dem som blefvo valda. Valmötet på Börsen, mot hvilket de konservativa rasade, medförde en ganska god verkan, fastän detsammas motståndare med mycken betänksamhet lade högra pekfingret på näsan, gaf henne en riktning åt venster och menade, att mötet ej var tillräckligt förberedt — derföre naturligtvis, att de ej varit mötets faiseurer. At Dagligt Allehandas specifika kandidater föllo sju igenom och bland dessa de begge förnämsta, nemligen riksarkivarien Nordström och kapt. Skogman. Den förres nederlag var omkring 33!, procent större än den senares. IIr Nordström fick 658 röster och hr Skogman 997. Skilnaden i röstantal härleder sig troligen derifrån, att den senare erhöll tjenstemännens i banken och de missnöjdas vid flottan röster. Ingen bestrider hr Nordströms stora kunskaper, arbetsförmåga och rättrålighet. Men dessa egenskaper paralyseras af hans omåttliga egenkärlek. Det är med honom som med mr Podsnap (hos Dickens), hvilken ansåg sig både pligtig och berättigad att taga försynen under sitt omedelbara beskydd. Till den förstnämnda egenskapen hos hr N. kommer vidare, att han är ytterst lättretlig och stridslysten; han förmår alldeles icke beherrska sitt våldsamma lynne, och då han aldrig vill inse, att han i något fall kan misstaga sig, så är det naturligt, att han ej heller någonsin reparerar hvad han förbrutit. Sälant vore helt och hållet oförenligt med hans skaplynne och med känslan af hans höga värdighet. Ilan är derjemte, oaktadt sina stora kunskaper, i hög grad opraktisk, och på grund af alla dessa säregna egenskaper fullkomligt omöjlig vid allt samarbete. Man skall töljaktligen lätt inse hvarföre hr Nordströms kandidatur hade så ringa framgång.) (Se nästa sp.)