177111444 1 ee — på grund af farsoten, förflytta landstinget till Udde valla. Ätskilliga landstingsmän förklarade dessutom, att de skulle anse sig förbindrade att infinna sig, ifall landstinget utsattes i Göteborg. På grund häraf ansåg jag mig böra förflytta detsamma till Uddevalla, som då troddes vara och vorkligen var friskt, för att icke ett betydligt antal af landstingsmän skulle uteblifva. Ä Jag ville neml. icke, M. II., att då landstinget för första gången skulle utöfva sin höga pligt att välja ombud till riksdagens första kammare, antalet af väljande skulle blfva lor fåtaligt och att valet sålunda skulle komma att inställas. Det har emellertid gått med denna afsist, såsom det ofta går med menskliga beräkningar, äfven de hvilka äro grundade på de bästa afsigter: vi sammunträda nu här på ett ställe der koleran redan utbrutit. Det tillkommer oss emellertid, att med lugut allvar och fast förtröstan tll den Evige, hvars rådslag vi ej kunna genomskåda, utlöra våra äligganden. Sedan vi sist sammanträdde, har den femtioåriga strid som egt rum angående representationen, genom konung och folk blifvit bragt till ett lyckligt slut. Vi skola hoppas att äfven der, hvarest man längst kämpat emot förändringen, glädje nu råder deröfver att striden är slut och att de forna anledningarne till split icke mera förefinnas. Genom den nya representationens gillande har en hög politisk betydels blifvit fästad vid landstingen, hvilken ej från Um jan var dem ämnad — den nemligen att å sven ka lvlkets vägnar utse representanter för förste kamm:ren. Konung och ständer ha, äfven efter den korta tillva o som landstingsrepresentationen egt rum, hyst deoma förtroende till eder, hvilket J skolen visa edel värdiga. Jag utsätter morgondagen för er, att efter protokollsjusteringen utvälja sex ledamöter i riksdagens första kammare. Och nu, M. II., inneslutande mig i er fortfarande välvilja och i förhoppning på samma öfverseende som förut, förklarar jag Göteborgs och Bohusläns sjerde landsting öppnadt. Upprop af ledamöterna företogs derefter. Åtskilliga landstingsmän hade af en eller annan anledning icke infunnit sig, utan hade i stället suppleanter kommit tillstädes. Possessionaten J. P. Qviding hade blifvit förhindrad att inställa sig, emedan han var ordförande inom kommunens sundhetsnämnd. Suppleanten, G. W. Lundström på Sätvenäs, hade härom blifvit underrättad, men ansett det vara för sent att inkalla den andre suppleanten. Fråga uppstod om hr L. skulle härtör böttällas. Iläradsdomaren A. Eliasson i Tunge begärde, då rösterna visade sig delade, votering, hvilken utfoll sålunda, att hr L. med 35 röster mot 13 böttälldes till stadgade böter — 2 rdr för hvarje dag som landstinget varade. Till vice ordförande för tinget valdes häradsh. A. Svalander med 32 röster. Brukspatron J. Dickson erhöll för öfrigt 14 röster, grossh. P. Berg 2 och major S. Neiglick 1. Val af sckreterare och kamrerare föreogs. Grossh. Berg föreslog att torutvarande sekreteraren och kamreraren, häradsb. F. Almån, skulle äfven för i år och på samma vilkor som förut antagas. Brukspatron Dickson föreslog att lönen för båda betattningarne skulle höjas till 1,500 rdr, isynnerhet som sekreteraren, i anseende till det växande arkivet, behöft hyra större lokal i Göteborg, der hyrorna voro dryga. Vid anställd votering bestämdes lönen för båda befatltningarne, till hvilka häradsh. AImön äfven för i är antogs, till 1,000 rdr, utom törut medgifna ersättningar för omkostnaderna för skritmateriahier m. m. Revisionsberättelsen för förlidet års förvaltning af landstingsmedlen hade tillstyrkt decharge. Revisorerna hade visserligen anmärkt, att ersätening för hagelskada blifvit lemnad ett par Äboer, utan att fullständiga formaliteter blifvit uppfyllda, men då detta skett i analogi med hvad tinget sjelft förut beslutat, godkändes utgiften. — Landstinget meddelade decharge. Förslaget för inkomster och utgitter visade att utgifterna belöpte sig till något ölver 17,200 rdr och inkomsterna till nära 4,000 rdr, hvadan således den brist som skulle tyllas uppgick till omkr. 13,000 rdr. Bland tillgångarne skulle ätven varit länets andel af jagtkassemedlen — detta enligt ett kungligt bref, hvilket tll landstingens försogande ställt dessa medel. Då emellertid det egna förhållandet i Göteborgs och Bohuslän egt rum att icke alla kommuner till jagtkassan bidragit, hade man hemstillt till de kommuner som lemnat bidrag huru de ville att medlen skulle användas. Blott ett par församlingar hade velat öfverlemna medlen till landstingen; de öfriga hade bestämt dem för olika ändamål. På grund häraf och då major Neiglick dessutom upplyste, att icke ens alla hemman inom de bidragande kommunerna skattat till jagtkassan, beslöts att vid slutet af dagens sammanträde en komitå skulle utses, hvilken borde utreda dessa förhållanden, så att utdelningen kunde ske citer samma grunder, som vid kassans bildande egt rum. Ordt. öfvergick deretter till frågan om tolkskoloväsendet i länet. Förlidet års landsting hade utsett en komite för tre år, bestä