Göteborgsposten – 19 september 1866, sida 1

var ganska behaglig och blott företedde den vanliga rullningen i närheten af Marstrand. Den var dock ej värre än att den blott föratte der med osäkert jemvigtsläge i sina inre förhållanden behäftade i en angenäm ovisshet om sjösjukans demon verkligen skulle halla sitt intåg eller icke. Litet senare på dagen föll något regn, men förtreten glömdes lätt vid restauratrisens, fru Backlunds, goda middagsbord. Den som uppsteg trån detsamma och begaf sig upp på däck, kunde redan på afstånd skåda Uddevalla kyrktorn mellan de med gröna skogspartier betäckta klipporna, hvilka icke här såsom i Göteborgs skärgård rsmå att skyla sin fulhet med ett och annat alster ur växtriket. : I ett farvatten af mera pittoresk beskalfenhet än Elfsborgsviken nalkades man Uddevalla, passerande utefter banken för den mycket omtalade Uddevalla-Ilerrljunga-jernvägen, hvilken ledes ut till en utanför Uddevallas egentliga hamn belägen annan sådan, som gil ver lättare entrå till hafvet. Smalspårig som denna jernväg är och ett mål tör begabbelser som den varit, är det dock att hoppas, det densamma skall komma att för Uddevalla utgöra en kungsväg till välstånd och lycka. Icke ens det apokryfiska Göteborgsintressetskall i så tall afundas Uddevalla, enär den enes framgång väl ändå, ur riktig synpunkt sedt, befordrar den andres. Det föremål, som närmast jernvägen i Uddevalla tilldrager sig den anländandes uppmärksamhet. är Kampenhofs fabrik. Denna är hållen i en stil, som gör att man knappt skulle anse den vara en för dylikt ändamål uppförd byggnad, om man icke jsåge den stora till ångmaskinen hörande skorstenen. bet hela gör ett särdeles ovanligt och imponerande intryck. Kommer man in i staden finner man, hvad väl få, då de studerat sin geografi, lagt märke till, att nemligen ett vattendrag, hvars vattenmassa ger den fullt grundade anspråk på att kallas en elf, passerar midt ibland husen. Betraktad trån de branta staden omgifvande pittoreska bergen, omgifven af allöer samt lummiga trädgårdar och parker, afbruten af vattenfall — rätt betydliga, åtminstone under nuvarande regntid — erbjuder denna elt, jemte den vid densamma liggande vänliga staden, utsigter, som äro så tjusande, att väl få om ens någon stad i Sverige kan kramvisa scener af så täckt behag. Dessa utsigter hafva också på ett mycket förtjenstfullt sätt blifvit återgifna i stereoskopbilder af fotografi-firman herrarne Lindahl. Dock — — resebeskrifningar anstå ej referenter annat än på lediga stunder, som de kunna stjäla ifrån de stenograsiska eller ickestanografiska, mer eller mindre tydliga anteckningarne. Till min ursäkt får jag anföra, att landstingets förhandlingar på den första dagen innehöllo föga af intresse. Jag lemnar emellertid hvad som icke mera direkt rör landstinget åt ett senare bref, och öfvergår omedelbarligen till Göteborgs och Bohusläns fjerde lagtima landsting. Vid 9:tiden d. 17 d:s hade landstingsmännen, nu liksom under de förra landstingen utgörande en brokig samling af gode herrar och svenske män, infunnit sig på sollennitets-, baloch rådhussalen i Uddevalla. Denna lokal skulle troligen vara ganska prydlig, om dammet toges bort ötverallt, den uräldriga oljefärgen ersattes på de ställen, der detta visade sig mest nödvändigt, de röda damastbänkarne utsattes för en rottings välgörande inverkan minst hvartannat år och några andra, äfvenledes ej så oväsentliga åtgärder, företoges. På läktaren, en skapelse af någon senare mästare än den arkitekt som uppfört den för öfrigt ärevördiga rådhusbyggnaden, syntes några personer, hvilka trotsat den halsbrytande uppgången, påminnande om en ladugärdsstege. Denna trappa eller stege, det törsta man ser då man kommer upp i förstugan, är mer än vanprydhg. Hela tillställningen med läktaren, försedd med gyllene musikaliska sinnebilder, utförda af ornamentsmåleriet i dess barndom, förefaller lika mycket out ot place som på orgeln i Upsala domkyrka en derstädes placerad engel, hvilken är klädd endast i en — bassiol, den han med stor inspiration synes traktera. Klockan hade ej mycket öfverskridit 9, då landshöfdingen grefve Ehrensvärd inträdde och lät sekreteraren uppläsa den K. M:ts nådiga förordning, genom hvilken han blifvit utsedd till landstingets ordtörande. Grefve Ehrensvärd helsade derefter tinget i ungefär följande ordalag: M. H. — På grund af K. M:ts förordning har jag äfven i år äran helsa er välkomna. I tacksamt minne bärande hågkomsten af de gånger då jag törut varit eder ordförande, hoppas jag att äfven nu samma välvilja som förut skall komma mig till del. Vi sammanträda på annan ort än som af K. M:ts förordning blifvit bestämd och der tinget eljest alltid skall sammanträda. Jag anser mig skyldig förklara hvarföre jag begagnat mig af min rätt att förändra stället för sammanträdet. I medlet af förliden vecka inträffade i Göteborg, att den farsot, som sedan några månader varit rådande, började att 1 förstäderna