Göteborgsposten – 15 september 1866, sida 2

Alldenstund reqvisitionerna antagligen varit proportionela i de österrikiska af preussarne besatta provinserna, är det icke underligt, att Österrike brinner af harm mot Preussen, hvars tidningar ingalunda lemna wienerpressens organer efter i bitterhet, i det de på detta sätt uppe eta befolkningarne. Sålunda säger Bismarcks tidning: Den österrikiska regeringen ådrager sig ett tungt ansvar, genom att ånyo tillstädja pressen att förfölja en grannstat och tidigare allierad på samma sätt, som fallet var före kriget. Ar det afsigten i Wien, att man, genom att sålunda hota, håna och förakta den så nyss afslutade freden, vill gifva sig sken af att hafva en fullständig politisk oafhängighet? Ett sådant försök skulle i hvarje fall vara fruktlöst. I Europa herrskar intet tvifvel om, att Österrike endast existerar som fransk protektioniststat. Österrike skulle efter sina nederlag i Böhmen lätt kunnat ingå en öfverenskommelse med Prenssen och ernått bättre vilkor, än de nuvarande; men det försmådde att underhandla med sin forne förbundskamrat, lemnade sig åt främmande skydd och anropade kejsar Napoleons inblandning. Österrike ville heldre ha Frankrikes bistånd att tacka för freden och sin integritet, än en öfverenskommelse med det tyska Preussen; det föredrog ställningen som fransk skyddsstat. IIuru mycket wienertidningarne än skälla ut preussiska folket och dess regering, skall det likväl ej vara dem möjligt att beslöja detta förhällande. Sådana angrepp har Österrikes utrikesminister, på kejsarens befallning, besvarat med en ordre, enl. hvilken de regementen i österrikiska armåöen, som hittills burit preussiske konungens och prinsarnes namn, icke längre skola dermed benämnas. Det är derjemte tydligt. att österrikiska regeringen uppmuntrar konungen af Sachsen i dennes motstånd mot Preussen. Och det är naturligtvis med stor skadeglädje wienertidningarne offentliggöra en förklaring från Sachsen, försedd med 5,000 namnteckningar ensamt? från Leipzig. I detta dokument förklaras, utt det möte, som d. 26 Aug. hölls å Hotel de Pologne i Leipzig, till förmån för Sachsens införlifning med Preussen, endast uttryckte några enskilda personers mening, och att det sachsiska folket förblir orubbadt i sin tillgifvenhet för sin ärttlige furste och sitt lands soberoende. Från Frankrike skrifves, att kejsaren för några dagar sedan vid en kyrkinvigningstest gått bland de promenerande och varit mycket munter och glad. Han tyckes ifrig att genom sitt uppträdande undanrödja ryktena som hans sjuklighet. I Man befarar en förhöjning af brödpriset i Paris, emedan detta års skörd slagit illa ut: både qvantitativt och qvalitativt. j I Koleran har åter börjat tilltaga i Mareille. At fruktan flykta innevånarne derifrån i massor. Konungen af Hannover väntas inom kort till Paris. I Hotel du Louvre ha rum redan blifvit hyrda åt honom. Man har nu uppgifvit planen, att sätta Paris i förbindelse med hafvet genom en kanal, och man skall i stället inskränka sig till att gifva Seinen från Paris till Rouen öfverallt ett djup af 6 tot. I Dijon skall från d. 10 till d. 15 Okt. hållas en international utställning af humle och öl. De, som vilja deri deltaga, böra vända sig till hr Ladrey dersammastides. Programmet för den af oss i går omnämnda kongressen i Gnåve består af 15 punkter, af hvilka exempelvis dessa må anföras: Om arbetets sanitära och moraliska följder; Om qvinnors och barns arbete i fabrikerna, sedt från sanitär och moralisk synpunkt; Om de stående armernas inflytande på landets produktionsförhållanden; Om förhållandet mellan kapital och arbete; Om nödvändigheten af att tillintetgöra den ryska despotismens och absolutismens inflytande i Europa medelst genomförandet af den nationala sjelfbestämningsprincipen och genom Polens återupprättande på demokratisk grundval. Il England börjar man hysa allvarliga farhågor för den pågående reformrörelten. Sålunda har Gladstone i Salisbury hållit ett tal om reformfrågan, hvari han framhållit farorna vid en agitation, hvarigenom arbetarnes och de förmögnas intressen ställas i motsats till hvarandra. i I Taleorammer.