Göteborgsposten – 15 september 1866, sida 2

Från Utlandet. Times merändels alltid väl underrättade pariserkorres-p. bekräftar de under senaste veckorna gängse ryktena om, att Ryssland håller på att utträda ur den ställning af skenbar likgiltighet för ae europeiska frågorna, som det alltsedan Krimkriget. Vi kunna, såäger han, vänta 0ss alt inom kort få läsa ett diplomatiskt cirkulär från utrikesdepartementet i Petersburg, hållet i en mycket diciderad ton. En rysk tidning har djertt förklarat, att då den lösning at de europeiska förhållandena, som gjordes 1815, blifvit fullständig uppdrifven, finnes det icke heller något skål. hvarför Ryssland skulle vara bundet genom pariserfördraget at 1856, att Svarta Ilafvet äter måste frigifvas för detsamma och att de kränkande förbindelser, som ålagts det af en koalition af vestmakterna, icke langre äro bindande. Härtill fogar nu förutnämnde korresp, följande: Jag kan försäkra eder, att detta skall befinnas vara just sjelfva hutvudpunkten uti ifrågavarande cirkulär. Efter tio års förlopp harmar pariserfördraget Rysssland lika mycket som första dagen, och ännu mera, emedan det ser, att andra upprest sig deremot och brutit likadana band (nu senast Preussen). Detta fördrag förolämpade Ryssland, utan att försvaga det, och så till vida