Göteborgsposten – 15 september 1866, sida 1

Den österrikiska fanan i Riddarholmskyrkan. Om man vandrar stora gången fram i Riddarholmskyrkan i Stockholm skall man, bland de 6,000 fanor, standar och flaggor, som, eröfrade af svenskarne, pryda den gamla kyrkan, på tionde pelaren till venster varseblifva en röd fana, illa sönderskjuten och sönderstucken. Denna fana har följande historian: Under en af de många blodiga strider, som kämpades mellan de österrikiska och protestantiska armerna under 30-åriga kriget, hade en afdelning uf ett österrikiskt kav leriregemente blifvit skild från hufvudstyrkan och råkade i strid med en vida öfverlägsen fiende. Båda partierna kämpade med nästan f.ubelaktig tapperhet, men slutligen segrade öfvermakten, och Österrrikarne föllo man vid man, ty ingen enda vek ur striden. Deras anförare var en helt ung officer, som gjorde under af tapperhet. Slutligen återstod af hela truppen endast han och ex enda man till. Ett skott sträckte denne död till marken, och den röda, högt stående österrikiska fanan, som hans hand krampaktigt omfattat, sjönk med honom till jorden. Då hoppade den unge officeren af sin häst, och, lör att icke lemna fanan förrän med sitt lif, insvepte han sig i densamma. Han kämpade sålunda ensam med flera ännu en stund. Hans tapperhet väckte motståndarnes beundran, och de ropade att han skulle gifva sig, men endast väldiga sabelbugg voro hans svar. Slutligen stupade den hjeltemodige ynglingen, träffad af flera skott och bajonettstygn. Fiendens anförare — en svensk ofsicer — tog den dyrbara fanan och hemskickade den till Sverige som en sällsynt trofs. och det är samma fana, som ännu finnes i Riddarholmskyrkan. RER EEE RATE ANSER EEE — AE TSAR RES