ade han sedan i somras 15 rdr, hvilka han på def: sista dagarne burit närmast kroppen. . . Åklagaren uppgaf. att den tilltalade verkligen säsom han sagt i Måudags uppburit öfver 60 rår. Men åkl. kunde å andra sidan leda i bevis, att han af dessa 60 rdr uppköpt kläder, matvaror m. m. för öfver 50 rdr, hvarforutom han under Måndagen, Tisdagen och Onsdagen gått omkring på alla möjliga värdshus och rumlat upp icke obetydligt med penningar, och på Onsdags qväll för flere personer yttrat att han icke hade penningar att resa hem på. Af denna orsak hade ban äfven af Olaus Persson begärt att denne skulle betala honom 2 rdr som matrosen Eliasson lånat. i Då han tillfrågades hvad han betalt för de saker han köpt, svarade han alltid, att han icke mindes det och vände sig för hvarje gång till matrosen Eliasson, frågande: IlIagar du det, Johan:— Johan visste också fullkomligt reda på alltsam mans. Den tilltalade yttrade, att han rumlat om och derföre icke hade så noga reda på tilldragelserna. Då han gjordes uppmärksau pa, att han med hvan ban köpt och rumlat upp samt de 41 rår han had: qvar måste ha haft vida mera än de 8v rdr han sagt sig innehaft, förklarade han, att han nog varit sparsam om penningarne sastän han varit ute i viften. De båda vittnena, Eliasson och Svensson, intygade riktigheten af hvad åklagaren uppgifvit, åsvensom att den tilltalade måste ha rumlat upp vida mera än 10 rdr. De tillade, att då de på Torggatan antustade honom och han befanns inneha penningarne, sa yttrade han, att ban qvällen förut åter varit hos löjta. Åqvist och fått ytterligare penningar. Eliasson förnekade att ha haft e t sådant y de, men medgaf sedan, att det kunnat vara möjligt att han sagt något dylikt. Dock hade detta då blott varit en missägning. Det upplystes vidare, att han på morgonen efte: stölden köpt för omkring 10 rdr fisk och sill, äfvensom bränvin, med hvilket allt han just varit på väg ned till Kongelfsångbåten, då hau blef häktad. Dit hade således varit hans afsigt att i all tysthet bege sig från staden med sitt rof. Då han tillfrågades, hvarför han aflägsnat sig från Olaus Perssons båt, utan alt taga afsked, yttrade han, att han ämnat återvända senare På fråga, cm han medgaf, att Olaus Persson fingu återtaga sina penningar, svarade han fräckt: Nej, det far hun visst icke. Mina pengar skull jag ha sjelf! Målet remitterades till rådhusråtten och Eliasson införpassades till cel:fängelset. ! I Tisdags stod arbetskarlen Joh:s Bengtsson: tilltalad derföre utt han fråu handl. Frankel vid Norra Hamngatan stulit åtskilliga lådor med pantentaxelsmörja, som varit förvarade i ett brygghus i hr Fiånkels gård, i hvilket Joh:s Bengtsson haft arbete för: annan persons räkning. Hr Frenkel hade mistat tillsammans 32 lador smörja, hvilka alla varit förvarade: i en större låda. Denna hade blifvit uppbruten, och hade tjufven för att dölja detta ofvanpå lådan satt cn annan. — Då hr Frenkel i polisen anmält saken, äfvensom att han misstänkte sagde Bengtsson, anställdes hos denne undersökning, da det befanns att han hade i sitt våld tvenne af hr Frenkels lådor. Vid förhöret i poliskammaren erkånde Bengtsson sig ha stul:t 10 af de ifrågavarande lådorna. De öfriga förnekade han sig ha tagit och tillade att i brygghuset gått flera andra personer, gom väl skulle kunnat ha stulit de öfriga lådorna. Målet remitterades till rådhusrätten. ; I Stockholm blef för någon tid sedan anhållen för obehörigt vistande en person, som uppgaf sig vara gesäll och heta O. A. F. Falck. För att styrka sin identitet förevsade han en splitter vy gesällbok, från Göteborg, utfärdad af, som det stod, P. Ekman borgmästare och råd. Denna namnteckning föresoll något misstänkt, och då Falck riktigt pressades medgaf han, att han, som förut varit artillerist vid Göta artilleriregemente, förmått en förste-konstapel vid detsamma utt ifylla första sidan af gesällboken. — Konstapeln, som här blifvit hörd, medgaf att han verkligen, utan att för öfrigt asse någon furfalskning, på Falcks begäran gjort ifyllningen. — Målet slutageras i Stockholm. G1 A4 5H.