Göteborgsposten – 14 september 1866, sida 1

Nästan hvarje dag efter middagsmåltiden musicerar jag en timmas tid med Gabrielle. Efter denna stund längtar jag hela det öfriga dygnet, om den drömmer jag om natten. Våren har inträdt och när vädret är varmt, stå balkongfönstren öppna; derutanför promenerar det öfriga sällskapet och der bjudes kaffet omkring. De gamla dandys fladdra der omkring de vissnade markisinnorna; blott sällan stannar en af dem vid dörren och tillropar oss bravo! charmant! Den gamle markisen sitter