Göteborgsposten – 14 september 1866, sida 1

några notböcker; det var Hortensess kompositioner och sånger. Gabrielle lät ej länge bedja sig; hon sjöng en af dessa små täcka romanser; hvilken röst! så silfverklar och fyllig; den trängde in i mitt innersta; det var som om tonerna ingjöto andakt i min tanke, medan jag betraktade detta själfulla ansigte, omgifvet at ljusa lockar; jag trodde mig se den heliga Cecilia eller en af Rafaels englar. — Cest charmant! Vous touches an touehant, ma toute belle! Oui, un tres joli morceau! ljöd det från kretsen vid kaminen. Jag sade ej ett ord; denna högröstade beundran skorrade så disharmoniskt i mina öron.