Göteborgsposten – 14 september 1866, sida 1

Han helsade ånyo och gick med långsamma steg in i det angränsande rummet. Vid middagen i går såg jag slutligen Gabriclle. Jag förde henne in i matsalen ; hennes arm hvilade på min, så varm, så mjuk. Det förekom mig som om hennes kinder förändrade färg då jag tilltalade henne och vi sågo på hvarandra. Å Det var några äldre damer och ett par originaler af gamla dandyås med vid bordet, alla med aristokratiska ansigten och, som det syntes mig, något gammaldags manerer. Samtalet var lifligt nog, men rörde sig för det mesta omkring anekdoter från fordna dagar och för mig obekanta ämnen. Duellen blef ej omnämnd, åtminstone ej så högt att jag hör de det; jag hade blifvit presenterad och tilltalades som monsieur de Rodolfe, som en vän till grefve Raoul, utan att någon gjorde vidare anmärkning eller spörjsmål i detta afseende. Ifrån middagsbordet begaf man sig tillbaka till galleriet, der dessa herrar och damer från en tidigare period slöto sig tillsammans i en krets omkring kaminen. Raoul försvann och Jag sammanstötte med Gabrielle vid pianot. Vi talade om musik och poesi. Jag såg i