Göteborgsposten – 12 september 1866, sida 2

Fran Utlandet. Frankrikes inblandning i underhandlingarne mellan Österrike och Preussen har som bekant lemnat i fredsfördraget spår efter sig uti trenne vigtiga bestämmelser, som beröra Sachsens integritet, bildandet af ett sydtyskt förbund och Nordslesvigs återförening med Danmark. I alla dessa tre punkter tyckes Preussen öfvermodigt korsa Frankrikes önskningar. För Sachsen har uppställts sådana vilkor, att konung Johan funnit sig föranledd abdikera till förmån för sin son, och efter Bismarcks förklaring inom preussiska deputerade kammarens annexionsutskott kan man taga för gilvet, att detta rike endast skall få en skentillvaro. IIvad det sydtyska förbundet angår hånas det både norr och söder om Main såsom en fransk ide, hvilken naturligtvis numera ej är god nog, och Bismarck har ju sjelt förklarat, att det ej skall dröja länge innan de sydtyska staterna skola, ärven de, dragas till Preussen. I afseende på Nordslesvigs återlemnande intresserar sig den franska pressen mycket litligt dertör, ja, sjelfva Moniteur har ju förklarat, att Frankrike aldrig förlorat denna fråga ur sigte. Men derom bekymrar Bismarck sig föga. Han har framlagt inför dep. kammaren förslaget om Slesvigs och Holsteins införlifning med Preussen och han har i eu längre anförande motiverat törslaget, utan att med ord omnämna frågan om Nordslesvig. Lagförslaget har denna lydelse: 1, Hertigdömena Holstein och Slesvig skola, med undantag af en omradesdel, som kommer att närmare bestämmas genom fördrag med storhertigen af Oldenburg, för alltid förenas med den preussiska monarkien på grund af de d. 30 Okt. 1864 i Wien mellan Preussen samt Österrike å den ena sidan och Danmark å den andra och d. 23 Aug. 1866 i Prag mellan Preussen och Österrike asolutade fördrag. 5 2. Den preussiska författningen träder uti dessa landsdelar i kraft d. I Okt. 1867. De för detta ändumål nödiga ändrings-, tilläggsoch verkställningsbestämmelser fastställas genom särskilda lagar. 5 3 Art statsministeriet uppdrages att sätta lagen i verkställighet. . Härtill togade Bismarck muntligen denna motivering : Den k regeringen var ej i tillfälle att inlemna detta sorslag samtidigt med det nyss diskuterade (annexionsförslagen). emedan hon ansåg det nödigt, att först asvakta Pragersredens ratificering. IIän villl emellertid hängifva sig åt det hopp, att de principer, enl. hvilka äfven detta förslag bör i det väsentliga bedömas, tillräckligt konstaterats genom behandlingen af den nyss antagna lagen, för att ett snabbare behandlingssätt, kanske det summariska i slutdiskussionen, må möjliggöras. Hvad angår punkten om en områdesdel af storhertigdömet Oldenburg, vill jag derölver lemna en kort förklaring. Regeringen står i begrepp att träda i underhandling med storhertigen af Oldenburg om ett fördrag, hvilket närmast har till. föremål det ovilkorliga erkännandet af H. M:t konungens suveränitet i hertigdomena å den oldenburgska