Göteborgsposten – 12 september 1866, sida 2

teatern 2: 50 öre i stället för 2 rdr, såsom priset var under förra spelåret enligt den i året adresskalender införda prisuppgiften. Teaterdirektionen har icke funnit för godt att underrätta allmänheten om förhöjningen på annav sätt än genom annonsering i några tidningar. Förut hafva teaterdirektörerna ansett sig böra gifva publiken någon underrättelse och förklaring om anledningen till de pristörhöjningar som de nödgats vidtaga. Så erinra vi oss att hrr Hylten-Cavallius och v. Stedingk förforo. En förklaring var nu desto mera på sin plats, som det blitvit allmänt trodt att de Kongl. teatrarnes finansiella ställning var mycket god vid frih. v. Stedingks afgång, och deraf synes följa att någon förhöjning i inträdespriserna ej skulle vara nödig, såvida icke den nye teaterchefen redan på förhand befarar att teatrarne under hans törvaltning skola blifva mindre besökta, hvilket åter vore en nog långt drifven anspråkslöshet hos den nye teaterchefen. De 75,000 rdr som ständerna för några riksdagar sedan, på frih. Knut Bondes förord, gåfvo Kongl. teatern i årligt anslag ha icke haft någon välsignelse med sig för publiken, ty priserna på biljetterna hafva sedan dess allt mera blifvit ökade, oaktadt representationerna — så utmärkta de än äro — likväl icke stå över hvad teatern presterade för 25 år sedan. Slutligen, om de senaste spelåren, tvärtemot hvad man kan tro på grund at det myckna beröm frih. v. Stedingks vänner gilvit honom, hafva lemnat ett dåligt resultat, oaktadt båda teatrarne varit mera besökta och medelrecetterna högre, än någonsin förr, så är det knappt troligt att jemnvigt mellan inkomster och utgifter kan ernås genom den nu så ölverraskande och obehagliga prisförhöjningen för begge parketterna. Åtminstone skulle det ha fallit sig mindre svårt för allmänheten att betala sitt nöje dyrare än förut, om det hade gjorts klart för den, att det är omöjligt för veaterdirektionen att genom någon reorgani-ation eller några indragningar åstadkomma den önskvärda jemnvigten. I alla händelser måste man beklaga hofmarskalken af Edholm. Prisförhöjning är aldrig ett medel att vinna publikens ynnest, som dock är så nödig för en teaterdirektör. — Om utförandet af Banvilles nya stycke Gringoire, å Uumlegårdsteatern yttrar A.B.: Gringoire är ett litet högst intagande och fint stycke, genomandadt af en värme och en idealitet i karakterernas anläggning, hvilka numera sällan möta inom den nyfranska dramatiken, der den realistiska skolan har ötvertaget. Återgifvandet var utmärkt, och isynnerhet förträsslig syntes oss hr Raa genom den sanna och djupt gripande känsla han inlade i hufvudrollen samt jemväl den smak och frihet från öfverdrilt hans spel tillika röjde. Öfverhufvud anse vi denna skådespelare för en af våra mest lofvande yngre artister, och det vore utan tvitvel önskvärdt, att han framdeles fästes vid vår kungliga scen, då, efter hvad vi hört uppgifvas, det utmärkta sällskap, han nu tillhör, om ett års tid kommer att upplösas. Hr W. Åhman som Ludvig XI gaf sia roll med god och nyanserad uppfattning och förstod att i hög grad fängsla intresset. De öfriga medspelande gjorde sitt bästa, så att det hela gick jemnt och väl, om än m:ll Wiberg som den unga flickan ej fullt var sin svåra roll vuxen. — Musikaliska akademien började i förgår sin verksamhet för den ingångna terminen.