Göteborgsposten – 11 september 1866, sida 2

——!— — VV — —— loge i första raden, hvarest en skön qvinna strälade i en bländande drägt af purpur, guld och juveler. Man klappade, skrek, ropade bravo, tjöt af hinförelse, slog sig för bröstet, kysste sig på fingrarne, vinkade, slog kullerbyttor, kastade hattar, hjelmar, turbaner och narrmössor i vädret, och damen — det var Amclie, drottningen i demi-monde — nickade och böjde huldrikt på hufvudet åt alla håll, höll ett litet tal till tack för denna hyllning och drog sig plötsligt tillbaka till logens salong, i det hon med detsamma lemnade plats för en oerhördt stor Pierrot som nickade och kastade slängkyssar till den lifvade hopen. Skrattande i skallande chorus vände mängden tillbaka till den afbrutna eanenn, som steg till raseri, intills musiken efter en bedöfvande final plötsligt tystnade. Om jag ocksa mäste häpna öfver detta storartade dårhus — ty ett sådant förekom mig detta ställe vara i den sinnesstämning hvari jag befann mig — blef jag dock hvarken bedötvad eller bragt ur fattningen af hvad som helst. Jag spejade blott uppåt och åt alla sidor och trängde mig lyssnande fram öfverallt När jag då och då lät blicken öfverfara den lysande raden af damer i andra raden, trodde jag mig här och der upptäcka en skepnad som tycktes mig bekant ; men under masken förble likheten dock alltid för flyktig för att jag skull