Göteborgsposten – 11 september 1866, sida 1

heta Les Curleuses. Eh bien! hon träffade aftal med Gustave om att han skulle ledsaga henne till operamaskraden, och der hade hon en sammankomst med Amdclie, under den skälmska halfmasken. Det var nu ingen vidare skanda! ; ser du, en hvar ung dame, den alrafinaste och oskyldigaste, måste en gång ha sett demi monde på en operamaskrad innan hon betraktas äsom invigd i stora verlden. Men det var om Amclie jag ville berätta. Hon visste mycket väl hvem den maskerade damen var och blet helt förvånad då samma dame nästa dag körde fram till hennes hotell och utbad sig tillstånd att få bese det. Furstinnan maste beundra Amelies glänsande salonger, och vid bortgåendet skänkte hon kammarjungfrun tjugo dukater. Men hvad gjorde Amcdlie? Ett par dagar derefter körde hon fram för porten hos furstinnan M. och sände upp sitt kort med begäran att få bese hotellet. Furstinnan tyckte nog att bekantskapen gick vil langt, men kunde ej gerna gitva något afslag. Då Amclie sett sig omkring med en medlidsam blick och ett fint begabbande småleende öfver den tarfliga smaken, kastade hon en börs med hundratjugo franesstycken bort till furstinnans betjening och gick leende bort. Var det ej originellt? Är det ej lustigt, eller hur, Rodolfe? Detta eleganta lif, denna skimrande verld i Paris — — — ha, ha, ha —