Göteborgsposten – 11 september 1866, sida 1

754 (411— VOU001 — — IIan vet ej. huru det är med officerarne i det andra rummet, men litar på att de uppfylla sin pligt och att intet misstag gerna kan göras. Det annalkande fartyget går framåt, men han ser det icke först, tastän han knappast vågar draga andan, ty han vet att det är I nära. En skarp svart linie, kanske vädursspjutet till en pansarfregatt, passerar hastigt ötver hans synfält. Färdigt!Hans biträde gör några svängningar med ett handtag; glasskifvan och det svarta gnidklädet uppfylla sina underbara åligganden. ÅEId! Tvenne messingskulor bringas i beröring med hvarandra, fluidet eller vibrationen ilar ut, de genom kemisk attraktion bundna gaserna lössläppas, och inom ett ögonblick är det starka fartyget ett vrak och sjunker, stängande vägen för den kamrat, som följer. Sådan är de österrikiska sjöminornas verksamhet. För några år sedan tog den ena nationen efter den andra upp bomullskrut och förkastade det åter, alltid af samma skäl, neml. att de brände sina fingrar dermed. Magasiner, i hvilka det explosiva materialet fanns hopadt, sprungo i luften det ena efter det andra. De österrikiska ingeniörerna ha likväl alltid gynnat det, och en mängd deraf har hållits magasinerad uti ett fartyg vid Venedig samt användes nu till ett af dess gagneligaste ändamål. Bomullskrutets explosionshastighet motverkar dess begagnande för kanoner, emedan det för lätt spränger metallen; men hvad som är ett fel vid kanoner, är en förtjenst i minor. Om ett fartyg skulle vara nog lyckligt, att kunna passera bommarne med deras kedjor samt slippa oskadadt från minorna, alltjemt under elden från fästena, har det att utstå kanonelden från ett flytande pansarbatteri på pistolskotts asstånd, innan det kan dublera punkten, och derefter återstår att ånga förbi landsidorna af Fort Alberoni, batteriet N:o 71, Fort Malamocco, Fort Quatro Fontane och en svärm andra, innan det kommer inom skotthåll för Venedig sjelft. Under tiden förbli fästena på Lido otagna och äro väl bestyckade äfven på landsidan. Ännu en gång: jernvägsbron och kanalen från Mestre försvaras af fästena Haynau och Thurn, längre tillbaka af Fort S:t Secondo och en halfcirkel af mindre verk stänger passagen mellan lagunerna och fastlandet. På sjösidan skyddas kanalen Burano af en sandrefvel vid dess mynning, af Fort Tre Parti på den från staden aflägsnarv sidan, af Fort S:t Erasmi och andra smärre verk på ön S:t Erasmo, som ligger mellan staden och kanalen som skall försvaras. Mynningen af S:t Marco-kanalen korsas at Tre Parti-retveln, så att ett fartyg tvingas gå under norra fästena på Lidoön, medan fästena S:t Nicolo del Lido och S:t Andrea korsa sin eld öfver kanalen, Fästet S:t Andrea är ätven inom skotthåll. Malamoccokanalen går mellan fästena Alberoni och S:t Pieto, och i vägen för ett framryckando fartyg ligga bommar, sjöminor, ett flytande pansarbatteri, och derbakom en trång kanal, som alltid är under eld från fästena på ön Malamocco eller Lido. Sex andra flytande pansarbatterier, men af mindre storlek, ligga spridda omkring. Om en fiende skall bombardera Lidobatterierna med pansarfartyg, måste det ske från långt håll för reflarnes skull nära kusten; och om han skulle angripa med båtar, äro der fästena S:t Nicolo del Lido, Quatro Fontane, Malamocco och Alberoni; mellan hvarje par af fästen äro ett eller två smärre batterier, och mellan batterierna äro bröstvärn uppkastade för fältkanoner och infanteri. Inloppet till Chioggia skyddas af Fort Caroman och Fort S:t Felice, men kanalen till Venedig är ej tillräckligt djup för stora fartyg.