Göteborgsposten – 8 september 1866, sida 2

hade ingenting mera att vinna, ty han hade uppstigit till den högsta embetsmannaspetsen under Amerikas institutioner. Om han önskat myndighet eller velat beständiggöra sin makt, skulle det varit lätt för honom, att behålla den, ställd i sina händer genom billen om de frigifnas byrå Med armåen till sitt förförfogande kunde han hafva qvarblifvit i nationens hufvudstad, och med 50 eller 60 mill. dollars i statsinkomster till sin disposition, med sina satraper och beroendemän i hvarje stad och by och med billen om de borgerliga rättigheterna till hjelptrupp, skulle han kunnat utropa sig till diktator. Men han önskade att lägga all makt i folkets händer, och på folket litade han. lan brydde sig ej om an sallen af kongressen och af en mutad förta lande press. Han erkände örver sig ingen annan än Gud, hans lits upphof, och Förenta Staternas folk. Som bekant, ega de nya valen till kongressen rum i denna och nästa månad, och presidenten skall hysa de bästa förhoppningar om, att de skola gifva hans parti ökad styrka. De radikala, som äfven tänka hålla ett konvent i Filadelfia, förhålla sig ingalunda stilla och underlåta ej att upphetsa stämningen mot presidenten; men de tyckas dock trukta, alt de skola inom nästa kongress bli mindre starka. Att de få majoriteten i Nordstaterna, kan val icke betviflas; men om den icke år mycket betydlig, anser presidenten sig ha vunnet spel. Man tillägger honom åtminstone planen att, om de demokratiska representanter, som väljas i Nordstaterna, i förening med Sydstaternas representanter äro nog talrika att afgitva det antal röster, som erfordras för ett giltigt beslut, han skall låta dessa båda fraktioner träda tillsamman och erkänna dem som den lagliga kongressen. Häri se de radikala naturligen en statskupp, emedan de ötverhufvud ännu icke medge sydstaternas rätt att vara representerade i kongressen, och man kan sålunda komma att upplefva det säregna, att tvenne kongresser stå gentemot hvarandra, liksom då det fanns påtvar och motpåfvar. Den första bomullsbal at 1866 års skörd, som utskeppats från Neworleans, har anländt till Newyork. Den säges vara at särdeles godt slag och vittnar bra om den skörd, som nu insamlas. Bomullsskörden pågår nu ilrigt inom alla trakter af Södern. Presidenten Johnson, som tvekade om hvad han skulle göra umd den första bomullsbal, som förts till Macon i Georgien och hvilken erbjudits honom som present at denna stads innevånare, har beslutat sända den till pariserutställningen nästa år. Förenta Staternas hveteskörd för 1866 uppskattas till det ofantliga beloppet af 1,039,000,000 bushels (c:a 259,750,000 sv. tunnor). En Filadelfiatidning omtalar, att bland främlingarne derstädes finnas t. n. tvenne damer från Martinsburg i vestra Virginien, hvilka kommit tör att uppköpa en del jordbruksredskap. Deras hem låg mycket nära skådeplatsen för sista kriget. Mellan de båda stridande armterna blefvo deras hus uppbrända, hästar och boskap drefvos bort, deras ende broder konskriberades i Sydarmåöen och de sjeltva lomnades ytterligt blottställda och utan hem. Men de rykande ruinerna efter den landtgård, på hvilken dessa unga damer bodde, hade knappast kallnat, förrän de byggde sig ett blockhus och improviserade ett slags lada. De fingo låna hästar och flickorna plöjde och besädde nu sjelfva marken. Säden växte ymnig upp, och med egna händer skördade de den samt sålde den med stor vinst. De hade egt 47 negerslafvar. Några al dessa ingingo i nordarmåen, andra aflägsnade sig ifrån dem. Flickorna lemnades allena att möta krigets besvärligheter. De fortsatte sitt jordbrukarelif i 3 år, orh ha nu ett beqvämt hem, medanj de törbättrat egendomen ull ett värde utöfver det den hade, innan krigsfacklan lade dess byggnader i aska. Spränget från boudoiren till det verksamma litvet behöfver således ej vara så svårt. Newyork Herald har utgitvit det högsta telegramporto, som ännu betalts här i verlden. Bladet lät neml. till sig telegrafera preussiske konungens trontal vid kamrarnes öppnande, genast efter det det hållits, och fick derför betala ej mindre än — 18,000 rdr sv. I Preussen betraktar man med blida ögon Drouyn de Lhuys utträdande ur franska utrikesministeriet och efterföljande af Moustier, hvilken, innan han år 1861 förflyttades till Konstantinopel, var gesandt i Berlin, så all han ätven känner den tyska frågans Gretve Bismarck har utnämnts till — öfverstelöjtnant vid kyrassiererna, der han förut var major. Denna belordrun var dock ej någon belöning för senast gjorda tjenster, utan ell avancement venl. naturens ordning. NLanuncan at Sachsen häller permanent