Göteborgsposten – 8 september 1866, sida 1

silduschen deruppe så permission på några dagar, solen glimmar återigen blank och trind på fästet, humöret blir åter gladt och morgonfriskt, och så ser man sig omkring på den gamla kära sosterjorden, som ligger der i all sin tjusande enkelhet och koketterar i solskenet; och då börjar åter hjertat att klappa högre, la bella Italia kastas öfver bord på onskningarnes farkost och man utbrister med törfattaren till Min son på galejan— stamtadren till tvenne ättlingar som i våra dagar latit mycket tala um sig: A. O. i första kammaren, knappt nog mindre än 4. i poliskamwaren — den glade biskopen i Linköping, Wallenberg: Sverige är och blir till slut Bäst af alla jordens länder! i Den regniga och ruskiga väderleken har atven haft til följd att koleran under veckan uppträdt något allvarsammare än förut, ehuru icke på långt när i den ampla form som det bestallsamma ryktet och det tanklösa sqvallrets alltid på resande tot befintliga kolportörer — eller kanske rättare -töser — velat utbasuna, hvilket klarliga framgår af de otsidlela låkarerapporterna. Som ett bevis på huru i detta hänseende ett sandkorn inom en otrolig kort tid kan förvandlas tlll ett berg ansöra vi bland legio, som stå oss till buds, endast 2:ne exempel. Straxt efter det sjukdomen först yppade sig härstädes, spred sig med blixtens hastighet ryktet att frun till en uf stadens mera bekanta arkitekter hastigt aslidit i kolera. Ack! och O! och Kors bevars! i oändlighet och till på köpet sorgens beklagande hos den förbluffade maken, som ännu i dag eger lyckan att ha sin maka frisk och sund vid sin sida. Jaså, ja, var det icke fru A, så var det bestämdt fru B., C. eller D., och så gick man igenom hela raden af stadens byggmästare, både gilta och ogifta, men lyckligtvis hade hos ingendera Dödens engel klappat på med sin knotiga hand, ända tills det slutligen upptäcktes att historien från början till slut var — osann. N.:o 2: I Thorsdags berättades med full säkerhef, att en af våra yngre, mest omtycka läkare under natten allidit, naturligtvis i kolera. Historien berättades, kommenterades och utbroderades samt gick ännu långt fram på eftermiddagen igen på våra rakstugor och kanske går der an! Olyckligtvis för alla dem, som gerna bära fram en nyhet, glad eller sorglig, och detta är en temligen allmän svaghet i menniskonaturen, men till stor glädje för den unge läkarens många vänner, inskränkte sig hela dödsfallet till en lindrig numera antagligen redan hätd halsåkomma. Sådana rykten äro emellertid ingalunda egnade att lugna sinnena, och väl vore om under dessa tider hvar och en två gånger betänkte sig innan han eller hon lät en dylik nybet flyga ut i verlden för att måhända föra en eller annan lättskrämd individ ett steg närmare sjukhuset. Apropos sjukhus, se här en anmärkning, som vi flera gånger förut varit nära att nedskrifva. Nödvåndigheten at stillhet och tystnad i och omkring ett sjukrum och det oändigt pinsamma för en sjukling af ett häftigt buller i hans närhet, äro allt saker, hvilka kunna betraktas som axiomer. Huru kan det då komma sig att vederbörande ännu aldrig varit betänkta på att i korridorerna utanför sjukrummen å Allmänna och Sahlgrenska sjukiuset låta anbringa en tjock mattgång, som örtoge dånet af de derstädes under dagens opp passerande personernas steg. Som nu förhållandet är, ge äfven de minst bullrande tjät ett genljud, som icke kan förfela att störande intränga i sjuksalarne, hvartill dörrarne, åtminstone under den varmare årstiden för luftvexlings skull, ofta stå öppna. Saken kan vid ett flyktigt betraktande måhända synas obetydlig nog, men den som vet hvad det vill säga och huru det kännes, när man på plågans bädd länge truktlöst sökt att i slummerns armar några ögonblick få glömma qvalen samt slutligen lyckats sluta ögonen till en välgörande sömn, men då plötsligen spritker upp, väckt af ett hastigt buller, den skall nog inse, huru det bör kännas tör de efter hvila trängtande sjuklingarne inom ofvannämnde korridorer, der en person, iförd vanliga skodon, med sin gång gör mera buller än unÅar andra förhallan dan 2 11. 124Fn farnt;