Göteborgsposten – 8 september 1866, sida 1

Det gifves understundom ögonblick, då man skulle ha god lust att för tilltället ge fosterlandskänslan på båten, då man känner sig böjd för att ge den gamla, den friska och själlhöga Norden en god dag, då man med god smak skulle för alltid vilja vända hjeltemodren Svea ryggen och i flygande hast kila af till det land wo die Citronen bluln, för att der kunna få njuta af sitt sorgfria väsen på en annan mera angenäm fason än här understundom är fallet. Sådana vilda och högst förkastliga idcer, hvilka man vid närmare besinning uaturligtvis i sitt hjerta helt beskedligt afbeder, kunna verkligen flyga på en under dagar och veckor sådana som de senast tilländalupna, hvilka det velat ett mer än vanligt vattentätt humör till att tålmodigt fördraga. Men så skingra sig en vacker dag molnen, arbetarne vid den stora outtömliga