Göteborgsposten – 7 september 1866, sida 2

tensprutandet blef husets inredning och beklädnad invändigt förstörd. Ehuru den nybildade bergningskåren härstädes vid detta tillfälle ej kunde, till följe af bristande befäl, uppfylla sina skyldigheter, kunna vi ej annat än loforda den ordning och tysthet hvarmed bergningsarbetet förrättades, äfvensom det lugn och den undergifvenhet, hvarmed denna stora olycka bars af de många brandskadade. Släckningen är, som man säger, mycket vacker, och mycken rådighet, uthållighet och djerfhet ådagalades af en del personer. Vi vilja ej offentligen nämna någon, men staden står till dessa män i stor förbind Ise, ej allenast nu vid detta tillfälle, utan äfven vid förriga brand, då samma personer på lika hedrande och sjelfuppoffrande sätt utmärkte sig. Ett prof på brandmurars nödvändighet sågo vi vid denna eldsvåda, då brandmuren vid härvarande telegrafbyrå, hela tiden, ej allenast motstod den förfärliga hettan, utan ock hindrade el dens vidare framträngande åt denna sida, hvilket varit så mycket mera tarligt, som angränsande tvenne hus innehöllo en mängd inbergad gröda, såväl hö som halm. Enda skadan, som förmärkts å ofvannämnde af brandmuren skyddade hus, är tvenne mindre sprickor, en i väggen och en i taket. Hade ej denna brandmur funnits, hade troligen hela qvarteret, om icke mer, blifvit lägornas rof. Till följe af eldens närhet afbrötos ledningarne vid härvarande telegrafstation, och apparater och materialier bortflyttades; men redan kl. 1 middagen var stationen så pass iordningstalld, au telegrafering frän densamma kunde verkställas. ( a hofrätt har beviljat häradshöfdingen i Fjäre och Wiske häraders domsaga J. Hegardt ledighet från innev. års hösteting i nämnde härader, äfvensom från utöfningen af domareembetet i öfrigt, med undantag af utfärdande at gravations och vederhästighetsbevis, från d. 12 d:s till dess höstetingen blifva afslutade, samt förordnat v. häradshöfd. P. J. Biåkenhjelm att under den tid häradshofd. Hegardt salunda eger åtnjuta ledighet, med ofvan anmärkta inskränkning, förvalta domareembetet i domsagan, Jemväl beträffande skiftesärendeus handläggning. II. C. Andersen väntas innan kort åter hem till Danmark. I slutet af sistl. månad lemnade han Lissabon med den dit ankommande ångaren från Rio Janeiro, och efter en i början något stormig, men sedermera mycket angenäm resa, anlände han den siste Angusti till Bordeaux, der hans många vänner täflade om att göra hans vistande så behagligt som möjligt. Stadens tidningar omtalade hans ankomst i de mest smickrande ordalag, tilläggande, att han medför rika samlingar af reseintryck och ämnen för nya Eventyr, I Tisdags afreste han från Bordeaux. Utnämningar. K. M:t har d. 31 sistl. Aug. utnämt och förordnat: Till underlojtn. vid Lifgardet till häst, fanjunkaren grefve C. A. FersenGyldenstolpe och till underlöjtn. vid Westernorrlands bevåringsbataljon sergeanten G. A E. Rossander. Köpenhamns teatrar. Itulienska operasåäsongen å Casino-teatern i Köpenhamn lärer komma att taga sin början först med d. 1 nästk. Januari. Bland nyheter på denna teater nämnes ett större stycko af Erik Bögh, bearbetadt efter en af Palas Royal-teaterns i Paris senaste mest uppsluppna larcer. — En af de första nyheter, som väntas på Folketeatern, är 2:akts-operetten -Galatheak, af Vietor Massc, hvilket stycke anses rara ett af denne talavgfulle kompositörs bästa arbeten. Texten är af den bekanta mångskrifvande författarefirman Jules Barbier och Michel Carr6, och den vackra mythen om Pygmalion och Galathea har deri blifvit mycket lifligt behandlad. Pygmalioniutgjuter sin kärlek för den sköna bildstoden Galathea, som får lif; han blir utom sig af glädj: och den mest glödande passion; men marmorqvinnan bibehåller äfven som lefvande mot honom sin stenhårda natur, låter kurtisera sig af Midas, som också har hyst en fantastisk böjelse för den sköna statyn, och då Midas rädd drager sig tillbaka, försmår hon icke att kokettera med Pygmalions tjenare Ganymedes, som, dåsig som han är, knappast gitter svara henne på hennes ömma utgjutelser. Pygmalion upptäcker hennes förräderi och lörbannar henne, hvarpå Galathea flyktar in mellan träden och står till hans förtviflan åter der som den kalla marmorstatyn. Den dramatiska handlingen beledsagas alltigenom af en liflig och tilltalande musik och som de mest anslående nummerna har Galatheas dryckesvisa isynnerhet gjort lycka. I Paris har titelrollen med stort bifall utförts af den vackra belgiska sångerskan Marie Cabel, som, utom för sin vackra röst, fått en viss ryktbarhet tillfölje deraf att hon i operan ÅMarion Lescaut passade på, då hon skulle ordna en förhatlig rivals hårklädsel, att på samma gång ränna en knappnål in i hufvudet på henne. A Folketeatern kommer Galatheas parti att utföras af fru Sanne. Norra stambanan. Tidtabellen för Norra stambanan är bestämd sålunda, att från d. 20 d:s afgå blandade tåg, ifrån Stockholm 6,3) f. m., 3, e. m. och 7,5 e. m; från Upsala 6.47 f. m, 3y7 e. m., 7j30 e. m, allt efter Stockholmstid räknadt. Molinska fontänen. Finska tidningar berätta, att egaren af Högfors bruk (Finland) kapt. Jos. Brehmer skänkt sina vid expositionen i Stockholm utställda profver å valsadt bandoch stångjern till fonden för Molinska fontänens gjutning i metall. Dessa artiklar äro af specielt intresse älven derför, att de äro de enda tillverkningar af finsk bergmalm, som blifvit exponerade. Unionskomiten, Den af pastor Harbitz gFlorda ansökan att, på grund af sjuklighet befrias från uppdraget att vara medlem af och nor-k ordförande för nämnda komitå, har af K. M:t bifallits. och har i Harbitz ställe utnämnt amtmannen Meinich. Nomitn består således numera af följande medlemmar från den norska sidan: stiftsamtmannen Vougt (ordf.), höiesterets-ussegsor Saxlund, amtman Meinich, generalmajor Irgens, prof. Aschehoug, sörenskriver Platou och gårdsegaren Ueland. Folkbank i Örebro. Vid ett sammanträde häromdagen med Örebro stads handtverksid e uttalades enhälligt den mening, att man borde söka ustadkomma en folkbank derstädes. I nära sammanhang härmed ställdes frägan om ett bättre ordnande af konsumtionskrediten på platsen, och man syntes alltjemt vara af den mening, att en förändring hårutinnan är af trängande behof påkallad, och att inköp af verkliga affärsvexlar och accepterade räkningar borde ingå om en Fabanåtlig rörelsegren i dan (rg