Göteborgsposten – 7 september 1866, sida 1

försök att på den lukulliska vägen taga hjertan med storm före valen till andra kammaren. Det skulle ju taga sig ytterst demokratiskt ut om en af Carl VIII Knutssons atkom lingar der invaldes? Posttidningen bekräftade ändtligen igår afton den länge omtalta partiella ministerförändringen. Landshöfding Tagererantz utnämning till finansminister och häradshöfd. v. Ehrenheims till konsultativt statsråd ha länge varit förutsagda; de skola på de konservativa och på systemets motståndare göra ett ytterst oangenämt intryck. Man skall i afseende på den förre möjligen invända att hans verksamhet hittills icke legat åt det finansiella tacket och att han på detta fält icke försökt sig, hvilket också verkligen är fullkomligt sannt. Men kändt är att hr Lagercrantz i flera år med ifver gjort studier just inom det område som han nu beträder; att han alldeles icke eftersträfvat den plats som han nu intagit; att han är en man med stor arbetsförmåga, stor energi och med fast karakter. Konungen har utan tvifvel under förhandenvarande omständigheter gjort ett godt val, och det lider intet tvifvel att det skulle mött stora svårigheter, att just nu kunna förmå en mera lämplig man att emottaga chetskapet för finansdepartementet och öfverhufvudtaget att nu ingå i konseljen. Ty det ligger ju inom möjlighetens område att ministerförändring kan bli följden af nästa riksdag — att de konservativa hysa förhoppningar i sådan riktning är otvifvelaktigt — och hos oss finnas ganska få, hvilka ega den ekonomiskt oberoende ställning som fordras för att utan tvekan kunna ätventyra en trygg position tör en ganska osäker. Statsrådet v. Ehrenheim har såsom ledamot af riddarhuset gjort sig aktad för frisinnade grundsatser, omfattande studier, en redbar karakter och ett humant väsende. Han eger mycken arbetsförmåga och ett behagligt framställningssätt. Så väl han som statsrådet Lagercrantz eger betydlig enskild förmögenhet och äro begge äfven ur denna synpunkt betraktade fullkomligt oberoende. I viss mån ötverraskande var statsrådet Malmstens förflyttning till Skaraborgs län som landshöfding. Det torde vara första gången som en professor beklädt ett dylikt embete, och det torde blifva kinkigt nog för honom att föra ordet vid kansliförhör, exekutiva auktioner, beväringsmönstringar och dylikt. Men kommer det an på att vid möten och sammankomster hålla tal, så öfverträffas han af ingen i lysande vältalighet. Den nu erhållna beställningen bör emellertid för hr Malmsten blifva dubbelt angenäm, då inkomsterna äro särdeles goda, bostället utmärkt vackert, och hans födelsebygd belägen inom länet. -— vt. I