Göteborgsposten – 5 september 1866, sida 1

Fem och tjugo mörka timmar, Berättadt af en jernvägsarbetare. (Ur -All the year round.) Jag är hvad man kallar förman och har t folk under mig, när vi anlägga en ny Jernvägslinic. Största delen af min tid har jag tillbragt i mitt fädernesland, men jag har äfven haft arbete vid jernvägslinier i Frankrike och Spanien. Det jag nu står i begrepp att förtilja hände mig emellertid i London, hvarest vi gräft ett schakt rakt ned i jorden och börjat arbeta på en tunnel åt båda sidor. Det är ett temligen farligt arbete, och många menniskor råka illa ut dervid; dock sker det som oftast af oförsigtighet, då en stor del arbetare synes ha förstandet sittande i sina ryggar och armar, der de besitta en otrolig styrka, men för öfrigt ingenstädes. Jag hade nu blifvit så van vid arbetet att antingen det var sprängning eller tunnelgräfning. kom det på ett ut för mig, och då jag för det mesta var upptagen med att se på huru arbetarne gräfde och emellanat murade en smula, var det långt ifrån