Göteborgsposten – 4 september 1866, sida 1

men sedan några af vittnena fört honom afsides och hviskat honom något i örat, gaf han med sig. Kelser vågade, oaktadt sin synbara motvilja, ej vägra, och tio minuter hade ej förflutit förrän allt var färdigt för striden. De tva motståndarne ställde sig med a vända mot hvarandra vid hvardera sidan om det bord på hvilket vapnen voro lagda, men deras själsnärvaro var helt olika och främlingen var lika lugn som Kelser var upprörd. — Jag afsäger mig all rättighet till första valet, sade främlingen. Kelser syntes förtjust öfver detta medgifvande; han fattade häftigt en af pistolerna, satte den mot sin motstandares bröst och tryckte af. Intet skott gick. Främlingen hade hvarken eller bleknat. De kringstående klaphänderna ; mördaren syntes tillintetgjorl. — Det är min tur nu, sade främlingen langsamt, i det han stadigt fästade blicken på sin motständare. Detta var mer iin den senare kunde uthärda. — Nej, ropade han. Nej, det är jag, ännu en gang jag! Hastigt som blixten grep han den andra pistolen, riktade den mot sin motståndare och tryckte af. rört si pade