Göteborgsposten – 4 september 1866, sida 1

rade jakande. Jag har salunda rättighet att välja vapen, tid och ställe? Anyo ett jakande svar. Kelser började synbarligen förlora sin tillförsigt. — Godt. Jag förstår mig ej på att handtera knifven, och det synes mig att chancern böra vara lika stora. Hvarje man kan slåss, när han tror sig så er på sin skicklighet; endast det sanna modet kan trotsa ovissheten, och ett sudant mod bör min angripare ega efte han försäkrar sig ingenting frukta. Hör der före på hvad jag föreslär. Man skall vilja två pistoler, endast en at dem skall vara laddad; bada tva sköla läggas på detta bordet och täckas öfver med ett kläde. Denne man och jag skola draga lott, den som blir den gynnade kall taga ett al vapnen, sätta mynningen mot sin motstandares hjerta och trycka af. År detta ärligt? — Fullkomligt, svarade alla de närvarande. — Bah! mumlade Kelser, det skall vara en yankee för att hitta på sådana barbariska galenskaper! — Sade jag er ej, mina herrar, att denne skurk ej är annat än en pultron; han som pustod sig, hvarken frukta menniska eller djefvul; Hotellvärden kom emellan och förklarade att duellen ej kunde få försigga hos honom,