Göteborgsposten – 3 september 1866, sida 2

ningen i Paris ämnar man derstädes hälla ett internationelt läkaremöte. Redan i November 1865 bildadade sig af denna anledning en komit af ansedda läkare som valde Bouillaud till ordförande, Denonvilliers. Gavaret och Tardieu till vice ordförande, Jaccoud till sekreterare och E. Vidal till kassör. D. 1 Juni detta ar kungjorde ordföranden och sekreteraren, att de förberedande åtgärderna voro vidtagna och att man skalfat sig vederbörande m nisteriers gillande at och understöd åt företaget samt att man nu hölle på att utarbeta stadgar och program för mötet, hvilka så fort som möjligt skulle offentliggöras. Namlandläns landsting kommer att i anseen e till kolerans uppttädande i Karlstad sammanträd. grannstaden Kristinehamn a derför bestämd tid. Märkligt utslag, I Gefle Posten läses under nämnda rubrik: Som litet hvar torde hafva sig bekant, afsatte för några år sedan kgs bshåe sänsmannen i Bergsjö Söderberg. Denne var dock ej nöjd med åtgärden, hvarför han klagade och lyckades också vinna hos både holrätten och K. M:t. Någon tid derefter förnyade kgs bfhde pa skäl, som vi ej känna, alsättvingen och förordnade annan person att uppehålla tjensten Ater klagade hr S. med den påföljd, att genom K. M:ts i dessa dagar fallna utslag dess besallningshafvandes atgärd förklarats ogiltig och S. berättigad att atersa sin tjenst. Hvem som nu skall betala den nyder tiden till tjenstens uppenallande förordnade person, skall blifva roligt att se. Uang-ökningarnes antal vid Gefleborgs landskansli uppgå för detta ar, säger vÖefleborgs-Posten-, till den höga nummern af omkring 5,000, hvilket är ett talande bevis på att erforderligt omsättningskapital icke kan, synnerligast af jordbrukaren, erhållas. Att under sådana förhållanden en massa egendomar skall å exekutiv auktion gå bort långt under sitt värde, är lika naturligt som bedröfligt. Kolera har, enligt till kommerskollegium ingängen officiel underrattelse, utbrutit i Swansea. Monitorn Joha Ericsson. K. M:t har befallt att momtorn John Ericsson skall afrustas samt derefter vid första lämpligadtilllalle i docka intagas och, tills vidare ordres annorlunda bestämma, derstädes qvarolfva för att på det omsorgssullaste vårdas och mot rostfrätning bevaras. Langväga korrespondens, IOscarshamunstidningen läses en korrespondens från Nya Zeeland, ur hvilken vi meducla följande: Otago d. 12 Mars 1866. Af engelska tidningar ser jag att stora förändringar företagits i mitt kära fädernesland under de .4 ar jag varit frånvarande, och det är med glädje både jag och alla härvarande svenskar erfara det. Jernvagar ha ni da ändtligen fatt, ehuru dessa icke ännu blifvit så fulländade, att hela riket deraf har nytta. De nu anlagda ha bort varit färdiga för 20 år sedan, då helt säkert hela Sverige nu varit ett ernvägsnät. Här i Australien ha vi nyheter hvarje manad från alla länder på jordklotet, förutom Sverige, från hvilket laud, det käraste för oss, vi icke på de sista 6 å 8 månaderna erhållit de ringaste nyheter. Af engelska tidningar hafva vi dock med glädje erfurit att representationsfrågan på ett för Sverige värdigt sätt blifvit vid senaste riksdag behandlad och antagen; samma tidningar beskrifva ock det jubel, med hvilket svenska folket helsade denna stora och vigtiga frågas lösning. Valagitation. Från Gefle skrifves i -Gefll-Posten: Före och till och med under riksdagsmannavalet härstädes lärer flitigt agiterats för av få hr Valley vald. Vi hafva hört att anmälan hos stadsfiskalen blifvit gjord mot en af de flitigaste agitatörerna att hafva under valet sökt obehörigt inverka på de väljandes öfvertygelse. Då lagen belägger sådana haudlingar med strängt straff, skola vi förskalfa oss tilltorlitlig upplysning om huru med denna angifvelse förhåller sig och om den egt grund derelter till saken återkomma. På tal om missionsmötet i Jönköping yttrar Jönköpingsbladet bl. a.: ÅIvarje yttring af religiös lifaktighet är som sådan egnad att väcka tillfredsställelse; men denna känsla skulle blifva ännu starkare om den kunde råda oblandad, hvilket dock. ty värr icko är händelsen. Det är i sin ordning, att ett möte af en viss åsigts anhängare skall af samma åsigt lå sin karakter, och man har ingen rätt att vänta, det vid en sammankomst, der den andliga verldsaskadning, som vanligen med ett gemensamt namn kallas läseri, är förherrskande, friare religiösa asigter skula blifva framställda; ja, det vore till och med för mycket begårdt, att af de mindre bildade och erfarne bland denna åsigts anhängare fordra fördragsamhet mot olika tänkande, emedan sådant icke tillhör det lärosystemets disciphn. Hvad man deremot kunde sordra är att ledande mötesdeltagare med vidgad blick och eriarenhet skulle dels af det enklaste lefnadsvett manas till återhållsamma uttryck om olika tänkande, dels halva med så pass uppmärksamhet följt dessas åtgöranden, att han fått en bättre tanke om deras bevekelsegrunder; och det förundrar oss derföre, att pastor Fjellstedt, sa vida redogörelsen är rigtig, i sut anförande inblandat tal om -en gudlös press och Kristusfiendtliga skrifter. Det senare uttry ket må ha sin skenbara tillämpning, om det skull anses som fiendtligt bemösandet att återföra mensklig storhet till behöriga dimensioner; men detta bemödande är åtminstone allt annat än gudlöst, ty de som arbeta n denna riktniang drifvas dertill just af kärlek till sanningen, sådan de uppfattat henne, och af nit för Guds ära, genom utbredande af renare begrepp om det Högsta Väsendet. — Men, invända troligen våra motståndare, då ären J atminstone förvillade!— Det vore dock någonting helt annat än att tala mot bättre vetande, at illvilja och förakt mot det högsta i menskligheten; men hvad tillvitelsen för fö villelse beträskar, så skicka vi den tillbaka: här står således åsigt mot åsigt, och man kommer ej längre med maktsprak. Här få de bästa skälen bestämma utslaget, som endast tiden kan fälla, Vore det alltså ej på sin plats att i någon mån praktiskt utöfva den fridsamhet, man dessemellan sa mycket talar um ? Vid skaraborgs länensk. banks hufvudkontor i Sköfde antogos förl. Onsdag till kassör hr J. Grafström och till bokhållare hr J. E. Appelgren. Båda ha förut en längre iid till fullkomlig belåtenhet på förordnande innehaft de platser, som de såsom ordinarie nu tillträda. Telegrafkabeln mellan Norge och