Göteborgsposten – 29 augusti 1866, sida 2

fl. effekter. Den tilltalade påstod att hon pantsatt dessa för att skaffa kjolens egarinna, en madam, penningar till hyra ocb mat, men denna beskyllning tillbakavisades med en förbittring och framför allt en munvighet af madamen som alldeles tystade munnen på den tillta ade. Ett liknande ordflöde framkallades af dennas yttrande, att den ifrågavarande kjolen icke skulle varit ny. Emma Mellberg hade äfven pantsatt ett par af de assistan sedlar hon fått vid belanandet af de på ofvannämnde sätt ätkomne sakerna. Bland dem som för öfrigt lemnat henne lån mot pant omtalades älven ett mystiskt väsende benämndt ÅPafågelnu, hvilken således synes grunda sin tillvaro i denna sinneverld på någonting solidare än publikens gunst. Den tilltade berättade om sitt lif att hon som är född i Jönköping knutit en intimare förbindelse med en jernvägskonduktör derstades, hvilken sedermera förflyttats hit. Hon hade följt efter honom, men han var olyckligtvis icke särdeles trakterad af hennes efterhängsenhet. något som icke heller var att undra på, då hou enligt hvad en målsegare upplyste beständigt ställde till trätor och spektakel. Han hade derföre sett sig nodsakad att köra bort henne. Målet förvisades till radhusrätten och Mellberg införpassades till cellfängelset. För någon tid sedan nedslog sig ett fruntimmer här för att erbjuda den af liktornar lidande menskligheten sin hjelp. Vid operatricens sida stod en man. pa hvilken polisens öga blet riktadt derigenom, att lagligheten af den lörstnämndas befattningstagande med liktornar betviflades. Det blef nu fråga om icke mannen, som uppgaf sig heta Carlberg, vore för bedrägeri och försalskningsbrott straffade Carl Magnus Johansson Carlberg. C, härom tillfrågad, förklarade sitt samvete vara lika rent som hans prestbetyg. Detta efterskickades, och i detsamma som senast var påtecknadt i år nämndes icke ett ord om att C. skulle varit straffad. Såg man emellertid efter beianns det att årtalet i påteckningen blifvit förändradt från 418607 till 1866, emellan hvilka år Carlberg begått sitt brott. Vid efterhörande hos den prestman, som på tecknat betyget bekräftades, att nyssnämnde förfalskning egt rum. Till en början erkände C. att han begått förfalskningen, men vid förhöret i poliskammaren atertog han detta erkännande under förklaring att detsamma varit föranledt deraf, att han ej rätt förstått e frågor som ställdes till honom. Han uppgaf nu att han som på senare tider vistats i Kristiania haft prestbetyget liggande öppet på det hotell der han bodde och att han ej visste när, huru eller af hvem artalet blifvit förändradt. Målet remitterades till radhusrätten och Carlberg införpassades till cellfängelset. Trenne af de unga tjulvar, som hemmahörande i Masthuggsbergen begå stölder, så fort de komma på fri fot, ha nu åter varit framme och stulit kläder ur ett rum, i hvilket en af dem, C. G. Andersson, Tomten kallad, krupit in genom fönstret Dessutom hade den ene af dem, den kanske elakaste i hela samlingen, vid namn Fritz Blom, från en madam Kristina Svensson på Magasinsgatan, stulit ett silfverur. Alla tre hade blifvit fångade, men då de före förhörets början instängdes i fångarnes väntrum hvilket genom en trappa är förenadt med förstugan i nedra botten, hvarifrån en dörr leder till Säfvedahls häradstts sessionsrum, visste man ej om att denna dörr var olåst sedan session der i Måndags egde rum. Detta upptäckte deremot Fritz Blom, som genast bezaf sig ut i sessionsrummet och genom ett fönster vidare ut i det fria. De båda andra pojkarne som stannade qvar erkände att de begått stölden af kläderna. Målet remiterades till rådhusrätten och båda pojkarne införpas sades till cellfängelset. —— ——— ———