Göteborgsposten – 29 augusti 1866, sida 2

— Var ej en sadan dåre, Hjalmar! Du talar ju som ett oförnuftigt kämpebarn. Betrakta denna konungadömets präktiga symbol — han lyftade den glänsande kronan fran altarduken — denna kronas ring är smidd af den spik hvarmed vär frälsares fötter naglades fast vid korset. Om tva arhundraden skall en af verldens mäktigaste herrskare med stolthet taga denna ring om sin panna, och när tusen är från den tiden äro förflutna skall en ny verldseröfrare här vid detta altare sjelf sätta den på sitt hutvud — — -— och du skulle ej vilja vara stamfader till en sådan slägt? — Du ma gifva den i hemgift till någon annan, itrevördige fader! svarade jag lugnt. En liten krona iärfver jag i norden, och skulle min hag sti till en större, hamrar jag mig nog en sudan med svärdet. — Och se, dessa andra herrliga reliker får du äfven; denna urholkade safir, som är fylld med oljedroppar fran de heliga martyrernas graflampor, denna bönbok, denna Rex papyri, som Jag, den store aposteln Petri efterträdäre, jelf skrifvit, denna sana, i hvars duk är insydd en tlik af Guds moders lintyg, och som skall föra dig till seger öfver kyrkans fiender — — och slutligen denna sköna, fromma drottning till hustru.