Göteborgsposten – 25 augusti 1866, sida 2

vara honom ådrågmnå 10TTIUSFOT 1 anleamng a det nya teaterhusets brand å Djurgården. — — Fran Utlandet. Preussens regering har genom sina osiciela ombud inom såväl representationen som pressen afgifvit den bestämda förklaring, att hon ej åsyftar någon personal, utan en realunion med de nordtyska territorierna, således dessas annexering utan något befolkningarnes eget hörande. Flera af de liberala preussiska tidningarne törfäkta den satsen, att befolkningen i äfven det minsta territorium bör ensamt ega rätt att afgöra sitt lands öde. Men Köln. Zeit. halkar öfver denna rätt, hvilken dock hvilar på samma princip som att Preussen får sjelt afgöra öfver Tysklands öde, med den förklaring att hannoveranarne då skulle, tack vare den gamla tyska arfsynden, partikularism, helt säkert få en majoritet för kung Georg — och det slår ej i spann med Prevs sens planer vid Nordsjön. Detta preussiska regeringens temligen absoluta steg har väckt oangenämt uppseende i Paris, der sjeltva ÅJournal des Debats, som annars talar till förmån för Preussen, säger med ironisk ton: Det skall ej undgå någons uppmärksamhet, hvilka skäl som anföras i konung Wilhelms budskap för Hannovers, Kurhessens, Nassaus och Frankfurts införlifning. Dessa stater hafva begått det brottet, att de deltagit i förbundsdagens opposition mot Preussen och vägrat vara neutrala eller ingå den allians, som kabinettet i Berlin erbjöd dem i förening med en garanti för deras landtområden. Om en sådan ogerning måste straffas med annexering. inses icke, hvarför Preussen ej skulle använda samma straff på alla de motståndare, som det mött antingen vid förbundsdagen eller på valplatsen, och särskilt på Sachsen, Bayern och hela Österrike. Dessa länder borde hafva annexerats intill sista fläcken och sista mannen i öfverensstämmelse med konung Wilhelms ofelbara och suveräna rättvisa, hvilken ej kan hafva två slags vigt och mått. Men denne konung är i grund och botten en god menniska, och om han visar sig sträng emot de fyra stater, som nämnas i budskapet, sker det endast derför att en politisk nödvändighet tvingar honom dertill, och ingalunda, såsom man kunde tro, derför att han begär till att sätta sig i besittning af nya territoria. Gud har ju dessutom afsagt sin dom till förmån för Proussen, och det är Han, som dekreterat, att Hannover, Kurhesson, Frankfurt och Nassau förtjena en exemplarisk bestraffning, och detta isynnerhet derför att befolkningen i dessa länder just icke hyser någon synuerligt liflig önskan att bli preussare Det är budskapet sjelft, som utan omsvep aflägger denna bekännelse med det tillägg, att de motstridiga nog skola med tiden komma till erkännande af all den lycka, de genom annexionen ernå. Hr v. Bismarck och konung Wilhelm hylla ännu de åsigter, som som herrskade vid wienerkongressen. I budskapet återfinner man samma tankegång, ja, tillochmed samma politiska stil, som var karakterisk för dåtidens diplomater, hvilka utdelade straff eller belöningar till folken och suveränerna och kungjorde sina trångbröstade, äregiriga beslut såsom dekret trån himlen. . Huru rätt det franska bladet har i denna anmärkning framgår at den preussiske utrikesministerns officiela förklaring inom deputerade kammarens adressutskott, att Preussen skall med hela sitt statsområde inträda i det nya nordtyska förbundet. Det må och skall äfven, hoppas vi, i samma princips namn, under hvars egid Preussen vill annars gifva sig sken af utt handla, nationalitetsprincipens, med kraft framhållas, att af den preussiska statens 8 provinser hittills endast 6 (Brandenburg, Pommern, Schlesien, Sachsen, Westphalen och Rhenprovinsen) tillhört tyska förbundet, under det provinserna Preussen och Posen med deras betydliga slaviska befolkning (c:a 112 mill.) . . MH NY aldrig räknats under det egentliga Tyskland. Genom den nu förestående införlifningen af tvenne provinser med 41 mill. innevånare af blandad nationalitet i det nya förbundet blir således det egentliga Tysklands gräns utvidgad ett godt stycke mot öster — skall Frankrike äfven stillatigande och med apatisk likgiltighet åse detta, fastän det alldeles icke varit fråga om att höra den slaviska befolkningens önskan? . Det polska partiet inom preussiska landt3 dagen, hvilket räknat på att, då regeringen nu sades vilja genomföra nationalitetsprincipen . a o . — i det inre af Tyskland och utåt, i Italien och Elbehertigdömena, äfven storhertigdömet Poson skulle erhålla en friare politisk ställning än hittills, finner sig således gäckadt och kommer att iakttaga sin vanliga opposiionela hållning. . i tu Rbyp De matericla Errungenschaften, som Preussen gjort under sista kriget, äro särdees betydliga. Landtillökningen uppgår till 1,215 tyska qvadratmil med ötver 4 miljoner menniskor. Preussen sjelst har enigt uppgifterna af 1864 ett ytinnehåll af 5.122 qvadratmil med 19,255,139 innebyggare. Då härtill räknas Preussens nordtyska allierade med 2 mill. och konungariket Jachsen med 212 mill., kan det nya nordtyska förbundets befolkning anslås till 28 mill. De krigsomkostnader, som skola utredas till Preussen af dess besegrade motståndare, uppgå till mer än 100 mill. gulden. Äfven i afseende på Preussens tillvägagående i Slesvig skall det väl snart visa sig, lru pass allvarligt Preussen menar med naionalitetsprincipen, då det ej gäller att tillämpa den till dess egen förmån. En främmande tidning anmärker härom: