Göteborgsposten – 24 augusti 1866, sida 1

2 — ——9v17i7(wr—t— 49uUuU U. —— ——— delen af landtvärnets första uppbåd och dessutom 108,000 man af andra uppbådet, — tillsammans utom landtstormen 775,000 man, af hvilket antal två sjundedelar äro i ledet. Den militära organisationen i de annexerade provinserna är ännu oafgjord, men den kommer att ställas på samma basis och öka stående armåens krafter med 75,000 man. Under det sista tälttåget blef denna organisations spänstighet tydligt ådagalagd. På en märkvärdigt kort tid blefvo de armåer som stredo vid Königgrätz ställda på krigsfot och bringade omkring 260,000 stridande på slagtältet utom de nödvändiga detacheringar som en så stor armå måste göra för att betäcka kommunikationer, maskera fästningar o. s. v. De detacheringar som gjordes från preussiska armåöen voro emellertid mycket små emot dem som behöft göras från en annorlunda organiserad krigshär, ty i samma mån som fältarmåen marscherade framåt drogo sig depottrupperna upp i dess rygg och bildade både depoter och reserver för första linien medan landtvärnets trupper upptågade från Preussen och bildade besättningarne i Sachsen, Prag, Pardubitz och på alla andra punkter å kommunikationslinien. På samma gång trängde general Mälbes här, till största delen sammansatt af reserv och depot-trupper, upp till Brinn och skyndade att taga plats i första linien då dess marsch hämmades genom ingåendet af vapenstilleståndet. Medan prins Friedrich Karls, kronprinsens och general Herwarths armåder höllo sig Böhmen, Mähren och Sachsen, förde general Falkenstein, med ett antal linieregementen och en landtvärnsstyrka kriget fram mot Main, liksom prinsen af Mecklenburg med den andra reservstyrkan angrep Baiern. Preussiska området var icke heller under tiden lemnadt utan garnison. Landtvärnsbataljoner lågo i Kosel, Neisse, Berlin, Torgau, Magdeburg och Königsberg etc. medan under deras skydd rekryter exercerades och mera landtvärn koncentrerades för att marschera in i de eröfrade länderna. De armer som lågo framför Lundenburg och i Baiern utgjorde för öfrigt ingen tunn linie, som om den en gång blitvit bruten skulle kastas tillbaka till Elben utan hade i sin rygg starka trupper, hvilka väl nyligen blifvit bildade men som till följe af sin natur voro lätt inöfvade och törstade efter strid. Ehuru den del af den preussiska armäorganisationen, hvilken afser armåens rekrytering och ledernas fyllande i krigstid har mycket bidragit till sista krigets framgångar genom den lätthet hvarmed armåen kunnat mobiliseras och ställas på krigsfot, så är dock den del af den preussiska organisationen, uvilken afser de sålunda erhållna rekryternas kombinerande till kårer, hvilka lätt kunna handteras, lätt förflyttas och likväl i sig inbegripa de olika vapnen i sådane proportioner, att de äro mäktige af oberoende handling, fullt uppskattad af dem som med deras bistånd vunnit så förvånande resultater. Denna del af den preussiska armeorganisationen är så enkel att nästan hvar och en af soldaterna i ledet kan förstå den. Utan att i fredstider fordra stora utgifter tillåter den en ofantlig utvidgning af armöen vid ett krigs utbrott utan brådska, utan förvirring. Den medgifver en öfversigt af på samma gång de mest allmänna frågor rörande hären och de minsta detaljer; den är så klart bestämd och tillåter dock så mycken elasticitet, att preussiska officerarne icke finna ord nog till beröm deröfver. — Denna del af ämnet fordrar derföre ock sitt eget kapital.