Göteborgsposten – 23 augusti 1866, sida 2

Lojonet h Ae kröp med näs ade lagt sig till hälften ned och tan omärklig rörelse som en oerhörd katt langsamt framat, under det dess glödande ögon oafvändt stirrade mig i ansigtet. Instinktlikt iakttog äfven jag skarpt dess rörelser och höl i högra hande iidda lt gliädj pansarkl angrepp. brott al Dragande Svamsen mot rakt emot m jorden, gjorde lejonet ett språng svärdet blott till hälften lyftadt n, medan jag böjde den venstra, armen utat för att möta hvarje bifallsmummel och diimpade ute ljödo rundt omkring i kretsen. sig atillsammans och slående med men sa högt att det for alldeles i jag i detsamma böjde mig ned, t stack jag svärdet upp i dess öfver mig, di och med kraf buk. Det föll något tungt till jorden på alla