Göteborgsposten – 23 augusti 1866, sida 2

Inom cen sekund hade jag öfvervägt på hvad sätt jag skulle angripa för att befria Thniodolf från tyngden af lejonets tass och fran dess klor. Lyftande svärdet med bada hinder, störtade jag fram och slog till; men hastigare i sina rörelser än jag, vek odjuret tio steg tillbaka och svärdet föll emot den hårda marken. Thiodolf var likväl nu fri, och då han ej reste sig Jelf, drogo de andra honom hastigt bort till hyddans dörr och samlade sig derefter i en halfeirkel omkring oss, de tvenne motståndarne, för att som opartiska vittnen betrakta tve