Göteborgsposten – 23 augusti 1866, sida 1

ligheten har visat sig på Kungsholmen, der renlighet varit svårast att vidmakthålla i anseende till vattenledningens otillräckliga utsträckning derstädes. Midt under dessa iakttagelser öfverraskas vi af underrättelsen om en kloakanläggning på Södermalm, och att denna anläggningsj vämjeliga innehåll uttömmes i samma bassin, Arsta-viken, hvarifrån vattenledningen förser hela hufvudstaden med dricksvatten. Förbittringen öfver detta oförsvarliga arrangement läter ej beskritva sig. Det är bekant att öfver beslutet om denna kloakledning anförde förste stadsläkaren besvär, men utan verkan, och att i sattandet af detta beslut deltog en annan läkare, prosessor Wistrand, ledamot i Sundhetskollegium och medlem af stadssullmäktige. Det grotva misstaget kan afhjelpas, sastän genom en ny och ganska dryg kostnad, derigenom att kloaken fortsättes och ledes under den tunnel som är sprängd i och för sammanbindnings-banan, men denna åtgärd blir ofantligt dyr, och intrycket qvarstår dock att man af tanklöshet begått en dumhet. Ni känner att våra konstberidare högeligen vredgats deröfver att Den sköna Helena upptogs på den kungliga teaterns repertoir. Vreden växte i jemnbred med publikens bevägenhet för pjesen. Andersson, Pettersson och Lundström är visst icke heller någon klassisk pjes, men har redan gått 150 gånger ötver viljan å Södra teatern och är ännu icke utnött. Bockfoten på Manggeteatern är rysligt oklassisk, men gifves alltjemt för goda hus, till stor harm för den högre smakens tornväktare, och Hedbergs nya pjes Under Utställningen har blifvit en kassapjes för Humlegårds-teatern trots dess triviala innehåll (en konstkritikers omdöme). En extra konstberidare, som jag idag trättade, skummar af vrede deröfver att Kristianias Folketeaters personal får uppträda på den svenska kungliga dramatiska teatern. Han anser den deraf rent ut sagdt profanerad. Jag förstår ej en sådan profanation, särdeles som de norska skådespelarne och deras repertoir äro ganska goda. Den nye chefen för kungliga teatern kan ej undgå att i vinter låta uppföra Afrikanskan; allmänheten önskar det, mindre af kärIek för konsten än af nyfikenhet, och stora förberedelser göras. Scenen måste till en del förändras, nya dekorationer, kostymer och maskinerier anskaffas, kostnaderna beräknas till 34 å 40,000 rdr, och fru Michaölis besök i Paris anses stå i ett visst sammanhang med Aflrikanskan. De norska industriidkarne som på konungens bekostnad besökt vår hufvudstad ach