Göteborgsposten – 23 augusti 1866, sida 1

med ett par palmtrid och en kylig brunn eller cistern. Der stod äfven en hydda, och nu fir vi sigte på en man i hvit kapa och med ett stort grätt skägg. Han stod på sluttningen af höjden med handen framför ögonen och såg utät mot en trupp beduiner eller seldschuker, som kommo ridande på deras liksom flygande hästar. Vi stannade litet för att först se oss för, om det var krig eller ired. Skrikande och tjutande sprungo beduinerna at sina histar och stormade upp på höjden. De tycktes hota mannen och nägra trängde in i hyddan, ur hvilken de framsliipade ett briäkande får med dess hoppande lamm, hvarefter de drogo sina länga knifvar, synbarligen för att slagta djuren, oaktadt mannen tycktes göra dem ifriga förestillningar, hvilket snart hade till följd att de gjorde mine af att slagta honom med. Nu märkte vi nog att det var krig och att vi mäste komma den svagare till hjelp; med dragna svärd skyndade vi derföre uppat höjden och rusade utan vidare krigsförklaring som ljungeldar löst på röfrarne. Ehuru de voro längt flera än vi var segren dock vunnen i en handvänning; medan vi derefter buro de dödades kroppar nedåt sluttningen, hånskrattade vi åt de flyende karlarne som i hast kommo på sina hästar och med sina hvita sladdrande mantlar försvunno som en stormsky i öknens sand.