Göteborgsposten – 23 augusti 1866, sida 1

10174J40 4 sköna Helena på Dramatiska teatern, har jag visserligen beundrat för hennes mod att i förening med hrr Berg gå till väders och för hennes sång i rotundan, — men herre Gud, icke är det så märkvärdigt mer än för en dag eller två. Vidare har jag två aftnar gjort visit hos den ryktbara rotdjursfamiljen som också uppträder i Humlegården; jag har hoppats att de höga potentaterna skulle bli oense, ett krakel skulle uppstå och slutas med en tragisk händelse af stor effekt, som jag genast skulle beskrirva. Men förgäfves! Rotdjuren äro nu för tiden nästan mera civiliserade än menniskorna, som vida oftare skoningslöst äta upp hvarandra. Apropos äta upp hvarandra, så ha de liberala och de konservativa tidningarne, som någon tid intagit en afvaktande ställning, nu ändtligen drabbat samman i anledning af de förestående riksdagsmannavalen, till hvilka förberedelser göras, ännu i all tysthet. Hufvudstadens 7,000 valmän känna sina förpligtelser till samtid och efterverld, yttrade min värd i går. Han är konservativ af grundsats, men vän af framåtskridande åtminstone då det gäller att öka hyrorna. Han har anförtrott mig att emellan de konservativas ledare råder stor oenighet först och främst derföre att hvar och en af dem vill sjelf stå främst på listan och dernäst emedan hvar och en at dem ogerna vill hafva vid sin sida någon öfverglänsare. Advokatsiskal Rydqvist, general Hazelius, professor Wilander och kakelugnsmakaren Pettersson fordra absolut act blitva uppförda på vallistan; men vilja ogerna på densamma anträffa obskura namn, ty man måste alltid presentera sig för allmänheten i så godt sällskap som möjligt. Detta sällskap är emellertid svårt att uppdrifva, ty fastän ganska många rätt gerna skulle vilja se sina namn på vallistan, så draga de sig dock för att blifva betecknade som konservativa. Att uppgöra en blandad lista med inskjutande at nägra moderat-liberala namn bredvid de konservativa, har också varit påtänkt, men förkaslats, enär ganska lätt kan hända att de förra gå in, men de senare falla igenom, hvilket naturligtvis icke är meningen. De konservativa äro ytterst ifriga att motverka något förberedande profval, af fruktan för de interpellationer, som der kunna göras dem och de uttalanden som de då måste göra, möjligen ock för det skämt för hvilket ede kunna utsättas. De ha exponerats för sådant förr, senast vid ett valmöte till sistlidne riksdag. Då hände nemligen att en person med konservativa åsigter yttrade att de med honom liktänkande visserligen tillhörde minoriteten, hvilket dock ofta är fallet med intelligensen. ÅJa, mina herrar, yttrade professor M—, som för tillfället var vid lifvad sinnesstämning, detta resonnemang har jag ofta hört af mina patienter, men då har jag alltid funnit dem lida af en tillfällig rubbning här — och så pekade han på hufvudet. Bland de liberala, hvilkas lista i det aldra närmaste lärer vara komplett, råder stor enighet. Den är uppgjord med mycken moderation, men fullt konseqvent. Stadsfullmäktiges pluralitet tros bli ense om att till ledamöter i första kammaren välja justitieministern De Geer, ötverståthållaren frih. Bildt och justitierådet Berg — fullmäktiges största kapacitet — hvilken dock sannolikt undanbeder sig förtroendet på grund af det embete han innehar, hvarigenom han direkt är beroende af riksdagen (genom opinionsnämnden). För öfrigt äro ledamöternas i högsta domstolen ställning i det fallet exceptionel, att för dem ingen vikarius kan eller får förordnas. Om nu, såsom troligt är, hr Berg afsäser sig valet, så torde förtroendet falla på ma DER