Göteborgsposten – 23 augusti 1866, sida 1

för dörren; det pustade och andades djupt; lammet innanför började briika liksom i ängest. — Hvem är derute? ropade jag. Thiodolf som låg vid min sida sade: — Nu ser jag honom .... Det är en fet oxe som kan bli god att ha till frukost i morgon. Han reste sig och jag såg hans kämpagestalt långsamt röra sig emot dörren; derefter sprang han plötsligt ut. — Tag hellre svärdet med, mumlade jag till hälften slumrande, men blef i nästa ögonblick fullt vaken då jag hörde Thiodolf stöna, igning. Derefter liksom under häftig anstrå hördes ett brummande som kom hyddan att darra och liksom ett thordön rullade bort öfver sandhafvset. Det jäste i mig; jag grep svärdet som lag vid min sida och for u p och bort till dörren. De andra vaknade likaledes och läto höra åtskilliga utrop af förvaning. Thiodolf kämpade bröst mot bröst med eett stort lejon, hvars väldiga hufvud han höll omslutet med händerna för att aflägsna det rykande gapet. Men det varade blott en sekund, hvarefter han föll tillbaka. Lejonet, som satt den ena tassen på hans bröst, lyftade hufvudet i vädret och betraktade mig med sina gula ögon, hvilka trots det klara månskenet lyste som ett par glödande kol.