Göteborgsposten – 23 augusti 1866, sida 1

Vi hade alla lagt oss till hvila på golfvet i hyddans enda men rymliga rum, och de flesta ar mina ledsagare sofvo allaredan och snarkade i korus. Jag stirrade genom den öppna dörren ut under palmträden mot öknen, der månen ade sina silfverstrålar öfver sanden, som här och der var liksom sammanhopad i drifvor, och jag tyckte den liknade ett böljande haf. Det rörde sig något deruto och skymde