Göteborgsposten – 22 augusti 1866, sida 2

2 51411107) eV UD nen skall till medhjelpare i sitt töretag hafva hatt sin fader. — —— Från Utlandet. Vårt ena gårdagstelegram förmälde, att fred blitvit sluten i Prag mellan Österrike och Preussen och att freden mellan Preussen och Bayern snart skall vara ingången. Notisen var oficiös. Om freden mellan Österrike och Italien förljudes intet, och tyckas de i går anlända främmande tidningarne antaga, att de båda sistnämnda länderna skola ingå en separatfred med Frankrikes deltagande. Det är Österrikes bornerade envishet att ej vilja erkänna konungariket Italien, som föranleder detta. IIar Preussen emellertid atslutatseparat fred? Kunna icke då nya förvecklingar 38 3 uppstå genom Osterrikes klandervärda hällning mot Italien och Italiens vänner i Trientdistriktet, hvarifrån en formlig emigration till Venetien nu bildats, emedan Österrike anställer i massa derstädes häktningar tör högförräderi och majestätskränkning. Vi hoppas att underrättelsen om freden skall bekräfta sig. Konung Wilhelm I:stes budskap till preus siska kamrarne d. 16 d:s ang. annexionerna lyder sålunda: Konungariket Hannovers, kurfurstendömet Hesseng och hertigdömet Nassaus såväl som den fria staden Frankfurts regeringar hafva genom sitt deltagande i den forna förbundsdagens fientliga uppträdande ställt sig i öppet krigsförhållande till Preussen. De förkastade både neutraliten och den allians, som Preussen upprepade gånger och ännu i sista ögonblicket erbjöd dem med löfte om garanti för deras territorier, togo verksam del i Österrikes krig mot Preussen och påkallade krigets utslag öfver sig och deras länder. Detta utslag har enl. Guds beslut utfallit emot dem. Den politiska nödvändigheten tvingar oss, att ej ånyo till dem öfverlåta den regeringsmakt, som de genom våra armåers segerrika framträngande förlorat. Om de nämnda länderna bibehöllo sin sjolfständighet, skulle de på grund af sitt geografiska läge genom en fientlig eller tillochmed endast tvifvelaktig hållning från sina regeringars sida kunna bereda Preussens politik och militära uppträdande svårigheter och hinder, som skulle i en alldeles oproportionerlig grad öfverstiga deras verkliga makt och betydelse. Det är icke begäret efter landvinning, utan förpligtelsen att skydda våra arfstater mot återkommande faror samt gifva Tysklands nationala omorganisering en bredare och fastare grundval, som gör det till en nödvändighet för oss att för alltid med vår monarki förena konungariket Hannover, kurfurstendömet Hessen, hertigdömet Nassau och den fria staden Frankfurt. Vi veta visserligen, att blott en del af befolkningen i nämnda stater delar vår öfvertygelse om, att en sådan nödvändighet förefinnes. Vi akta och ära de känslor af trobet och tillgifvenhet, som knyta innevånarne vid deras hittillsvarande furstehus och sjelfständiga politiska institutioner; vi förlita fast derpå, att den oundvikliga öfvergången till det nyare större statssamfundet skall bli underlättadt genom lifligt deltagande i den nationala gemensamhetens framålskridande utveckling i förening med en skonsam behandling af berättigade egendomligheter. Vi upp: mana landtdagens båda hus att lemna det nödiga författningsenliga samtycket till den påtänkta föreningen och låta för detta ändamå! tillställa dem ifrågavarande lagforslag. Detta lagförslag, som framlades samtidigt med budskapet, bestämmer i all korthet, att de nämnda staterna inkorporeras i enlighet med en a grundlagens föreskrifter, och att det slutliga ordnan det af deras förhållanden skall ske genom en särskild lag. Deputeradekammaren beslöt att hänvisa bud: skapet och lagförslaget till ett utskott af 21 med: lemmar. . Angående hertigdömena Slesvig och Iol stein yttras, att så tort treden med Österrike blifvit ratificerad, skall preussiska regeringer äfven desinitivt öfvertaga dessa båda hertig dömen. Om hertigdömet Slesvigs nordligast: distrikter skulle i fri omröstning uttala der önskan, att bli försonade med konungarike: Danmark, skall II. M:t konungen lemna sit bifall till denna önskan!. — Det heter såle des i detta dokument ej lingre nordliga såsom i fredspreliminärerua, utan nordliga ste, skilnaden är icke så alldeles utan beiy delse. — Emellertid har från Flensburg ce depntation af danskt sinnade begikvit sig til Berlin, för att anhalla hos konungen om, at landet norr om Flensborgslinien måtte åter lemnas till Danmark. I allmänhet är man nu i Preussen miss nöjd öfver, att icke de olika fraktionerna kammaren, i stället tör att tvista om försla gerna till den i öfrigt betydelselösa adressen kort och godt lyckönska konungen till de vun o . 3 na segrarne och låta de omtvistade frågorn: hvila, tills representationen vid förhandlinget om budgeten och de enskilda lagförslagen er håller tilltälle att göra sina åsigter gällande Angående sakernas ställning i Kyrko staten meddelas nu i ett bref från Kom a d. 7 Aug. följande intressanta detaljer: Hvad angår frågan, huruvida påfver skall lemna Rom eller icke, har han i dett: afseende fattat sitt beslut. IIan i sluten, att icke lemna Rom. -Jag villv, ha påfven sagt, då på S:t Petri stol, der För synen anvisat mig min plats, skulle det och ligga i dess plan, att jag skulle utan all mak tast be