Göteborgsposten – 21 augusti 1866, sida 2

Nere på vägen som förde förbi under slottet hom den gamle kung Lothar pa aterfärd från ogen med sitt jagtsällskap, och med vemodig ine betraktade drottningen den skräplige gubscn, som med möda höll sig uppe i sadeln, men dock gjorde en hörvisk helsning för sin Zemal som satt der uppe. Da slog salken han var på handen med sina vingar, och hingsten, ide hätriör, slog bakut och stegrade som sky sig, så att den gamle släppte salken och grep istens man. ThCOdolinda och hoftäirlag ro hi norna skreko till af förskräckelse, och jagtsällskapet, som red pa vederbörligt afstand efter, skyndade sig fram; men de skulle säkert kommit för sent till att förekomma Lothars fall, om ej en främmande krigare sprungit fram bakiran balkongens breda pelare och med väldig arm gripit och liksom genom trolleri tämt det rasande djuret. Med hipnad betraktade alla denna mmande gestalt; ty det var en kämpcstor, i pansarskjorta klädd man. och dock hade han en ynglings öppna, rödblommiga ansigte, angt ljust har, skäggfjun pa hakan och bla Feon, su friska och frimodiga som ett barns. kungen hade sjunkit ned mot hans bröst, och som om han varit en halmkärfve bar ynglingen honom bort frun den skilfvande gangaren, medan han lugnande klappade hans hvita hufvud, från hvilket konungakronan fallit ned i dammet.