Göteborgsposten – 21 augusti 1866, sida 1

vara en intresserad åhörare; i mitt lunga lif har jag upplefvat och lärt mycket. Vi följdes at ut ur kyrkan; vid en tillbyggnad till densamma stannade han; jag bjöd honom handen för att taga afsked, och han sade vänligt: 0 — Jag ville gerna vara litet häingre til sammans med c det är så längesedan jag hade ett riktigt förnuftigt samtal med en re sande, ty det slagets tolk har alltid så brådtom. Ni kunde ju gå in med; jag bor här, och vill ni dela min tarfliga måltid och smaka ett litet glas af var införda drufsaft, är ni välkommen; ni skall då få se en annan och bittre bild ar min skyddspatronessa, den heliga Theodolinda. Utan att göra invänningar antog jag bjudningen. Han förde mig in i ett kapellartadt rum, som sannolikt var båle hans matoch arbetsrum, churu bokförrädet var skäligen ringa. Ett gammalt testamente och ett halft tjog gudliga böcker eller kyrkofäder lago på en bristfällig hängbokhylla; ett ebenholukrucifix stod. på ett stort ckbord, och derbredvid lågo en rosenkrans och ett breviarium. En högryggad länstol stod på hvardera sidan om bordet, och. på den i öfrigt nakna väggen hängde ett porträtt af drottning Theodolinda, niistan lika urblekt som det i kyrkan; endast ramen var af