Göteborgsposten – 17 augusti 1866, sida 3

vande. Times vågar icke afgöra, hvilka löften Bismarck möjligen ufgifvit, och hvad Preussen skall svara pp Irankrikes fordringar; bladet anser sig e ellertid öfvertygadt om, att Napoleon ej ön någon gränsreglering mot norr. Telegrammet från Paris-, slutar bladet, beryder antingen mycket litet, eller ock betyder det krigets återöppnande, förnyandet at en kamp, mot hvilken de sista sälttagen i Böhmen och Italien skola ha varit len ren barnlek? Denna artikel har väckt det franska kabinettets uppmärksamhet och förmått den of: siciösa Moniteur att förklara de påstådda rustningarne ej ega rum. Från Berlin meddelas d. 13 d:s, att redan Frankrikes ouvertures angående kompensationer å preussisk sida framkallat ett bestämdt afstyrkande. Äfven Preussens senare förklaringar, hvilka mot slutet af förra veckan afgingo till Paris, skola ej hafva lemnat något tvitvel öfrigt om, att Preussen under inga omständigheter skall ingå på afträdandet af tysk jord. Man betviflar, att Frankrike, som vid afslutandet af fredspreliminärerna kände omfånget at de annexioner Preussen tillämnade, nu skall på mera omotiveradt sätt drifva saken till sin spets. För öfrigt skall inom åtta dagar till deputerade kammaren inkomma en berättelse ang. de i Nordtyskland at Preussen besatta länder, Från Brussel skrifves, att de franska territorialsordringarne väckt stor bestörtning i Belgien; dock har franska regeringen ännu icke med detta land inledt några törhandlingar härom. Öfver hela Europa, förutom Tyskland naturligtvis, ser man med stor tägnad den lifliga rörelse, som framkallats i Nordslesvig och Danmark genom utsigterna till det förras återlemnande till det senare. Det är isynnerhet de franska tidningarne, som ej tröttna att orda härom. hvaraf man kan sluta, att uppmärksamheten nu är tillräckligt vaken åt detta håll, för att icke blott en godtycklig anordning i preussisk anda skall komma att ega rum. Sachsens hufvudstad, det förr så tredliga och lugna Dresden, förskansas alltjemt af preussarne till innevånarnes stora bestörtning. För dessa befästningar ligger till grund planen för de franska förskansningarne af 1813, ehuru med betydliga utvidgningar. Der grosse Garten är genomdragen af löpgrafvar, på alla ställen äro skansarbetena för öfrigt i verksamhet. Det kan ej längre betviflas, att dessa befästningar skola bilda grundvalen till varaktiga sådana och att Dresdens förvandling till en preussisk vapenplats sannolikt skall vara ett af de hårdaste vilkoren i den separatfred, som enligt preliminärerna skall afslutas mellan Preussen och Sachsen. Dresdens förhållanden äro sådana, att staden ej kan utan att alldeles ruineras bära en fortvarande befästning. Dresden är genom sitt läge, sina konstskatter en attraktionspunkt för menniskor som vilja lefva i ro och för främlingar. Förvandlad till en fästning, med en at innevånarne ogerna sedd preussisk garnison, är lugnet stördt och förhållandet skall bli ett annat. Koleran rasar med våldsam häftighet bland de preussiska trupperna i Böhmen och Mähren. Österrikes finansminister, grefve Larisch, har begärt och erhållit afsked. Baron Hock har i hans ställe ölvertagit finansportföljen. Preussen har låtit Österrike veta, att det skall understödja Italien i dess besittning af Venetien. Mexicos kejsarinna, Charlotte, har i S:t Cloud haft ett långt samtal med kejsaren. Ang. detsamma råder ävnu dunkel. Kejsarinnans resa alser väsentligen upptagandet at ett nytt lån. Kejsarinnan Eugenie visar sig mycket förekommande. Mayorn i Förenta Staternas hufvudstad Washington hade förbjudit fenierna hålla offentliga sammankomster inom regering sbyggnaderna, senaten har deremot beslutat lemna byggnaden åt feniska sammankomster. Fenierhöfdingen Stephens har utfärdat ett cirkulär, hvari han utlofvar, att kampen skall ännu i år bryta ut på Irlands jord, och varnar fenierna för att inlåta sig i amerikanska partiintriger. — Telegrammer.