deplats för att ej väcka för stort uppseende öfver en så utomordentlig tur. Herr de Marchambaund visade sig ej mer i Palais-Royal; men hans framgång hade i spelarnes sinne gjort ett outplånligt intryck; man ville imitera hans djerfhet utan att göra sig reda för den hemlighetsfulla orsaken till hans framgångar, och insatserna försvunno i den gapande afgrunden. Under tiden hade spekulanten installerat sig hos Frascati, der han efter att ha rådfrågat sina anteckningar ifrigt anlitade det nummer som, enligt den erfarenhet han förskaffat sig, skulle gifva honom, ej större chancer, utan större visshet om att vinna, i kraft af de orsaker som nödvändigt måste frambringa samma verkningar. Fälttåget var så framgångsrikt att han ej vågade låta det räcka länge; de besegrade bibehöllo bataljfältet, och det var segraren som, tvärtemot alla krigets lagar, rymde fältet för att rädda sig. Han gick att taga sitt vinterqvarter i huset vid Saint-Andrå, på flodens venstra strand, för att bringa sina triumfer på den högra i glömska. I detta mera blygsamma hus, spelade man lägre spel, tillfölje af kundernas mera inskränkta ressurser. Herr de Marchambauds lyckliga spel