Göteborgsposten – 15 augusti 1866, sida 1

ådrog honom genast uppmärksamhet; det va liksom en blixt i en mörk natt. Några spelarc som freqventerat de andra spelsalarne igenkände honom och angäfvo honom såsom en mycket mäktig man. Alla dessa anonyma spelare ha för vana att gifva hvarandra öknamn för att utmärka hvarandra i sina samtal. Herr de Marchambaud hade blifvit kalsad le Martre dArmes, vare sig tillfölje af hans martialiska utseende eller till minne af de lyckade kupper han gjort vid rouletten. Man visste allmänt att maitre dArmes kommit till stället. Hans rykte var stort; croupiererna voro oroliga och öfvervakade honom, men kunde ej göra sig reda för orsaken till hans framgång. Slutligen blef denna framgång en formlig skandal, spelarne påstodo att han beröfvade dem all tur och sammanrotade sig emot honom. — Jag är ingen trollkarl, sade le Maitre d Armes, jag är ej i besittning af någon talisman som hjelper mig att vinna. Men trots tillräckliga ressurser, kunde dessa spelare ej hålla ut eller invänta turen och de förlorade alltid. Herr de Marchambaud ryggade slutligen tillbaka för alla de förbannelser som slungades emot honom, och medförande sitt byte drog han sig tillbaka för att ej mer låta tala om sig.