Göteborgsposten – 13 augusti 1866, sida 2

INU 20 val ka ser på väl bär oci sk ide 1 en stat, i hvilken Hollands uppe gande troligen endast skall vara n tidsfråga. Det skall, om dessa förutittningar gå i fullbordan, helt säkert icke anna härvid. Vi skola åter få höra de röer som ljödo så starka efter 1815 och på 0-talet, och hvilka fordrade intörlifning i Tyskmd af de urtyska länderna Elsass, en del af othringon, ja, en del af Burgund. Prankries naturliga gräns bildas at den rad af böjer, som skiljer Rhens och Seinens flodområen srån hvarandra, detta var för tjugo år sig edan en trosartikel på alla tyska gymnasierl! ch universiteter. ut Den franska armden har at alla nutidens) en imder den ärorikaste historien, och den är istörde ta grad ömtålig om sin ära. Den kan ej vara ikgiltig tör den passiva roll, som den måst) la pela under den kamp, hvilken nu är tillsvi-Jl lare ändad, och den kan neppeligen vara i a okkunnighet om, att de storskrytande preussarwe begärligt gripa efter hvarje tillfälle att för-ian cunna sin öfverlägsenhet öfver densamma — för två år sedan var mitt hotell tullt af tång-l na danska officerare; i är är det fullproppadt med österrikiska; till nästa ur får jag franska!, sade för ett par veckor sedan en värd i Magteburg till en skandinavisk resande och uttayi Inde dermed blott den allmänna stämningen. p Det är ock synbart, och börjar medgifvas st af allt flera, att i Frankrike stort missnöje råd. der. Det är icke i Paris, utan i Berlin som den franska politiken upphöjes till skyarne,lre och det är temligen naturligt. Sjelfva Köln. re lcit., som dock i samma nummer innehåller sd en artikel, doftande at virak och myrrha för kejsar Napoleons vishet och oegonny tta mot Preusson, måste erkänna med sin pariserkorkorrespondent: Kejsarens ställning är ej lätt, och man gör sig på andra sidan Rhen kanske icke nog reda för do svårigheter, som NapoIcon III har att öfvervinna gentemot den allmänna meningen i Frankrike. Under det man i Tyskland Zangenämt öfverraskades genom Preussens oväntade maktutveckling, blef man här liksom träffad af åskan, och fredspredikanterna från i går hafva blifvit Preussens och Tysklands ursinnigaste motståndare. Inom armeen väcka sådana chauvinistiska intalanden af Preussen och anslag på den franska militäräran endast alltför lätt genklang; nog af, kejsaren befinner sig sedan slaget vid Sado-5 wa, hvarefter Österrikes ovedersägliga nederS lag ej mera kunde bestridas, under en tryck4 ning, som i ett visst ögonblick var nära att leda till en omsvängning, hvilken både Tysk-Ai land och Frankrike skulle haft lika stort skäl? att beklaga sig öfver. Ännu har tryckningen ej alldeles upphört och ännu är icke all i! fara undanröjd. Och Times pariserkorresp. Å säger återigen: Fastän begäret efter militärisk ära till en förunderlig grad minskats här i landet, är jag likväl, efter allt hvad jag hör och läser från departementerna, icke säker om, huruvida en krigsförklaring mot Preussen icke! skulle helsas med acklamation. Hela Paris, tillochmed ministrarne blefvo; d. 6 d:s på aftonen helt öfverraskade af underrättelsen, att kejsar Napoleon lemnat Vichy, der särdeles vigtiga förhandlingar egt rum mellan Napoleon och kejsardömets mest framstående män samt hans huses tillgisnaste vänner. Redan d. 7 d:s presiderade kejsaren vid det ministerråd, som hölls i S:t Cloud. Det: är möjligt, att der det beslut tattades, som; förmått Italien att gifva efter för Österrike i, afseende på vilkoren för ett blitvande stillestånd och draga sina trupper tillbaka från de: punkter, som de innehade utanför Venetiens område. Men det är äfven antagligt, om Reuters Office för öfrigt riktigt underrättats, act här äfven fattats det beslut, enligt hvilketi Frankrike begär af Preussen återställandet af 1814 års gränser för Frankrike, till hvilken begiäran framställes som skäl, att nödvändigheten bjuder det på grund af den stora ändring som timat inom Tysklands politiska organisation. De gränser, som härmed åsyftas, äro antagligen de, hvilka bestämdes genom freden i Luneville, der Preussen afträdde till Frankrike bela landet på venstra sidan om Rhen. Men då Napoleon i sitt braf till Drouyn de Lhuys antydde detta gränsberiktigander, gjorde nan det under förbehåll, att de till Frankrike gränsande betolkningarne skulle genom omröstning sjelfva asgöra deröfver. Vi kunna således vänta, att äfven här le suffrage universel skall komma på tapeten, Tydligt är äfven, att denna underrättelse skall väcka en förfärlig Entristwung inom Preussen och grufliga skri öfver Frankrikes egennytta och inkräktningslust. Man skall ej vilja lyssna till att befolkningen i Rhenprovinsorna sjelf skall få höras, men uppropa hela Tyskland till kamp mot nationalsienden-, förgätande att Preussen nu endast skipar rätt efter samma norm, som det sjellt för sig uppställt, då det dels fört krig mot Danmark för tyska nationalitetens skull, dels bekrigat af samma anledning Österrike och tyska törbundet. Det skall emellertid bli af största intresse att erfara, huru händelserna skola komma atv vå denna kant utveckla sig.