Göteborgsposten – 10 augusti 1866, sida 2

hopa sig på den penningsumma de utsatt på N:o 23, men det största antalet vägade knappt betrakta den hemska croupierskrapan, som sopade till sig deras förhoppningar. Derefter inträdde tystnaden ater. Denna tystnad bröts, det är sannt, af någon liten tilldragelse, af någon knall, för hvilken största antalet af de närvarande var känslolöst, men som gjorde ett förskräckligt intryck på ledarne af spelet, ej så mycket till följe af deras sensibla natur utan dess mer till följe af den skada en sådan skandal kunde förorsaka deras etablissement. Det var helt enkelt en ung man, kontorist hos en bankir, som i denna afgrund kastat en stor summa hvartill han ej egde dispositionsrätt. Han hade ej velat öfverlefva sin och sin familjs vanheder. Han hade försett sig med ett skyddsvapen, i händelse af otur. Man kallade detta att ha sin heder i behåll! — Det är följden af att missräkna sig, sade M. de Marchambaud då han var vittne till dessa sorgliga tilldragelser, allt beror på beräkningen, och då jag blandar mig i spelet skall jag visa det.