Göteborgsposten – 10 augusti 1866, sida 2

Fran Utlandet. Fondbörserna i Europa äro åter oroliga ych flaua, och man säger öppet, att man frukar för krigsoroligheters utbrytande, och det edan i dag. Kanske ha kanonerna åter däat och snabba jägarekedjor ånyo öppnat fiontligheterna. Det är till Venetien man bliccar med oro, ty ännu i går hade de österriciska och italienska underhandlingarne hvarcen enats angående fredprelimmärerna eller vilkoren för vapenstilleständet. Det österrikiska kabinettet tror sig nu vara säkert omi reden med Preussen, anser dertör Italien af detta lemnadt i sticket och bereder sig nu att itor med detta allena tråda Bellonas blodiga dans, om det icke packar och rättar sig efter de vilkor Österrike uppställer. Dessa iro, enligt hvad man uppgifver från Wien: 1) att före den definitiva tredens afslutande ingen fästning utrymmes åt den italienska hären; 2) att för fästningsfyrkanten, som kostat milliarder, lemnas en motsvarande ersättning och att dessutom en mot landets storlek och befolkning svarande del af den österrikiska statsskulden öfvertages af Italien, och slutligen 3) att det senare uppgitver sina förmenta anspråk på Trientdistriktet. Om, säger man i Wien, Italien ingår på dessa vilkor, då skulle Venetiens omedelbara afträdande till konungariket Italien ej möta några vidare svårigheter. Skulle florentinerkabinettet icke vilja lemna någon ersättning för fästningstyrkanten, då skulle man å österrikisk sida sordra, att all krigsmateriel bortföres ur fästningarne till Osterrike och att fåstningsverken slopas. På dessa tordringar vilja naturligtvis italienarne icke ingå. De å sin sida upp: ställa vilkor, som Österrike förklarar sig ej antaga. De fordra nemligen en del at Välska Tyrolen och att gränsen skall gå något norr om Trient, som är en obestridligen italiensk stad. Den by, som enligt deras mening bör utgöra gränsen, betecknar redan genom sitt namn, hvad den är ämnad till. Den beter neml. Mezzo Lombardo Mezzo Tedesco (halft lombardiskt, haltt tyskt). Detta område är nästan helt och hållet besatt af italienska trupper, ty det är nu ett äfven trån österrikisk sida erkändt faktum, att det blott var afseendet på Preussen, som hindrade italienarne från att besätta Trient. Der kommenderande österrikiske generalen Kulm hade neml. redan uppgifvit Välska Tyrolen och befallt RR Ra 1.