Göteborgsposten – 7 augusti 1866, sida 1

på foten — de hade gjort henne illa; hennes lilla atlassko gick af. Stackars Ella böjde sig ned och sökte att draga på skon, men andra par kommo hvirflande emot henne, och hon var allena, förskräckt och tvungen att draga sig ut ur hopen innan hon kunde få skon på Den stackars förskräckta lilla varelsen trodde att hon aldrig skulle komma genom menniskohopen. Hon skyndade sig så mycket som möjligt bort till garderoben ; det förekom henne som timmar gingo om innan hon hann dit. Slutligen nådde hon den, blott för att till sin sorg få se att just som hon gick in genom den ena dörren, gingo de tva andra ut genom den motsatta, ungt borta! Hon ropade, men de hörde henne ej, och i samma ögonblick slog uret på St. Paulskyrkan tolf. Min kappa, min kappa! ropade hon största ångest, och en dum, otymplig piga kastade i hast en gammal lurfvig shawl öfver hennes axlar, hvilken tillhörde en af garderobflickorna. Alltmer och mer förskräckt svepte Ella den omkring sig och skyndade genom de folkuppfyllda gångarne, alla öfverdragna med rödt. Alla stirrade förvånade på henne, medan hon ilade bort. Hennes mantilj hakade fast vid ett dörrhandtag och ett stort s leraf ress bort samt släpade efter henne. Kammen föll ur hennes hår under den häftiga rö