Göteborgsposten – 7 augusti 1866, sida 1

——— ERNIE — område inlagt om Nordens sak så stora förtjenster, att få, om ens någon, kunna med dem jemföra sina. Hvad som bäst talar för den sanning, hvarpå denna verksamhet grundar sig, är, att målet med hvarje dag ter sig klarare för honom, som i ungdomen med fantasiens eld hängaf sig åt Nordens ideal, utan att detta senare vid mannens framskridna ålder förlorat något af den renhet, den klarhet, den tjusningskraft, som det hade för ynglingen En af föreliggande arbetes danska anmälare, d:r Joh. Forchhammer, säger ock: Det är en naturlig önskan hos den, som under en lång töljd at år kämpat för samma idåer under vexlande former, att en gång liksom hvila sig, kasta blicken tillbaka öfver sin tidigare verksamhet och se huru långe det mål, för hvilket han kämpat ryckt närmare. Det är det, som prof. M. IIammerich nu gjort, i det han samlat sina många spridda afhandlingar till ett helt. Genom studiet af det fornnordiska språket och litteraturen fördes II. till sitt första större arbete, sin disputation om Ragnaröksmythen, 1836; och om än andra studier, hvilka skenbarligen ligga fjerran, för en tid fängslat honom, ha likväl hans bästa krafter vid sidan af hans skolverksamhet varit vigda åt Norden. Han har stridt för modersmålets renhet, för dess betydelse som undervisningsfack, för den rätta uppfattningen af dansk-norska litteraturen i allmänhet och dess mest framstående män (Kings, Holberg, Ewald och andra); från Danmark och Norge har hans blick ständigt glidit ut ötver hela Skandinavien, och isynnerhet har II. alltid varit en ifrig förkämpe för en innerligare samverkan mellan Nordens universiteter och studerande ungdom. Den nu töreliggande 3:dje delen, den enda af dessa Smaaskrifter? som ännu utkommit, innehåller flera för alla läsvärda, förträffliga uppsatser i skolväsendet, och såväl den högre som lägre skolans vänner erhålla här på en lång lissverksamhets ersarenhetsrön stadda singervisningar uti det vigtiga ämnet: den uppväxande generationens utbildning. Lerebog i Oldlidens Ilistorie at Ludvig Kr. Daa. Kristiania, J. C. Ahlsted. Professorn vid Kristianias universitet, L. K. Daa, likasom hr Hammerich fördelaktigt känd i den skandinaviska Norden genom sin fleråriga verksamhet för ett politiskt närmande mellan de nordiska folken, eger äfven om sig vitsordet att vara en framstående historiker af förtjenst, likasom hans rena och flärdlösa stil eger popularitetens behag, utan att derför sakna den koncisa mognad, som betecknar vetenskapsmannen. Hans nyligen utgifna lärobok i forntidens historia ansluter sig till hans bekanta förtjenstsulla läroböcker i medeltidens och nyare tidens historia. Vi ha här ej blott att göra med en till enformighet idislande följd af namn och årtal (såsom i t. ex. Palmblads beryktade historiska läroböcker), utan snarare, så att säga, en följd af intressanta och gripande taflor af den tid, förf. föresatt sig att teckna. För konungarnes namn och krig glömmer han ej den fortskridande kulturen, icke mensklighetens utveckling mot alltjemt större och skönare mål, än de redan passerade. etraktandet at sorntiden, säger han, visar, att de förrunna tidsäldrarnes menniskor voro mindre upplysta än nutidens. Isynnerhet voro de mindre ersarne i att begagna sig af natnrens krafter till sin förmån. kulturen har gjort nästan ständiga framsteg. Vi kunna derför göra den slutsats, att de äldsta menniskorna varit oerfarna som barn. Kunskaper ha förvärfvats genom samlande och bevarande af iakttagelser och uppfinningar. : Vid ett hastigt genomögnande hafva vi iven funnit, att hr Daas lärobok stödjer sigj, å en väsentlig del af de stora framsteg, vil W —