Göteborgsposten – 6 augusti 1866, sida 2

I en korrespondent från Turin af d. 27 te uli heter det om sjödrabbningen vid Lissa: lan hade ingen förut uppgjord och noga utrbetad plan för bataljen och ingen hade tänkt å en ordentlig disposition under drabbnin-en. Deremot bekräftas af bref från högre ch lägre officerare, att den största konfusion ådde på den italienska flottan då den österikiska visade sig, att det i detta osaliga gonblick icke egentligen fanns någon italinsk flotta, utan blott här och der spridda artyg, af hvilka hvart och ett måste försvara ig på egen hand, och att hvar och en kapen måste vidtaga sina åtgärder efter eget vodtycke. Somliga fartyg blefvo formligt omingade af fienden, medan andra alldeles icke cunde deltaga i drabbningen. Att italienska lottan ej blef alldeles omintetgjord, törhinIrades blott af underbetälets och manskapets utomordentliga tapperhet. Angående Garibaldisternas strider i medet at Juli skrifver en korresp. trån Turin till Augsb. Allg. Ztg.: Friskarornas förluster i le strider som före fort Ampolas öfvergifvande egde rum vid Condino och vid kyrkan San Lorenzo på berget Rocca Pagana äfvensom i Chiesedalen äro vida betydligare än man i början trodde. Särskildt har det 6:te regementet som utgjorde eftertruppen vid tillbakatåget öfver Chiese lidit mycket, enär det blef decimeradt af de på den motsatta slodstranden stående tyrolerskyttarne. Tvenne gånger måste två kompanier vada öfver den genom snösmältningen uppsvällda och skummande bergsloden och med bajonetten bortdrifva de besvärliga jägarne. Många funno sin död i böljorna och många sjönko ned, trätlade al fiendens kulor. Först i Condino bragtes trupperna åter att stanna. Här störtade ett antal garibaldistiska guider de flyktande till möte och kapten Caprali vid generalstaben befallde artilleriet att göra halt. Ordern åtlyddes villigt, man vände tillbaka i galopp. En ställning intogs och en mordisk eld af kartescher mottog de framryckande österrikarne. Då dessa måste stanna, vände modet hos de frivilliga tillbaka. Garibaldisterna kastade sig med bajonetter mot tyrolerskyttarne och förmådde dem att vika. A andra sidan hade Menotti Garibaldi framryckt till en punkt som ligger tätt invid den befästade kyrkan San Lorenzo; men att klättra upp på höjden var omöjligt till följe af den förskräckliga eld som österrikarne underhöllo från kyrkan. Med utomordentligt besvär blef nu en kanon förd dit och uppställd. De piemontessiska kanoniererna sköto med kallblodighet och precission. Sedan man skjutit blott några få skott började kyrktornet att vackla. Osterrikarneskyndade sig nu att utrymma kyrkan, förföljda af garibaldianerna med bajonetten. Härmed var träffningen afgjord till förmån för de senare, och förbindelsen emellan Nicotaras, Cortes och Menottis trupper åter tillvägabragt. Österrikarne drogo sig tillbaka på alla punkter. Garibaldi bevittnade striden på uågot afstånd stående på en vagn, hvilken tyrolerskyttarne måtte haft särskildt i kikaren, alldenstund den var genomborrad af icke mindre än 19 kulor. Många af de sårade garibaldisterna störtade på hufvudet utför den 200 meter höga branten öfver Chiese och omkommo ömkligen i floden. Genom denna strid blef det möjligt att blokera fort Ampola hvars besättningi gaf sig efter 2 dagars bombardement. Efter träffningen vid Monte Juello befallde Garibaldi, att man skulle företaga ännu en utgallring i hans regementen, då många af hans unga manskap hvarken förmådde hålla stånd för fienden eller uthärda strapaserna, liksom de icke heller visade benägenhet tör att iakttaga den nödvändiga disciplinen. De italienska trupperna innehade vid vapenhvilans ingång följande ställningar: I Venetien äro Cialdinis förtrupper framskjutna till Isonzo och Kärnthens gräns vid Ponteba. Vid Lagunerna hafva italienarne besatt Mestre och Chioggia, men förhindra i intet afseende Venedigs proviantering från fastlandet. I Sydtyrolen står på östra sidan general Medici vid Pergine 1, mil från Trient, och mot sydvest är Garibaldis högqvarter ännu alltjemt si Storo. Om rörelserna egt rum inom fästningssfyrkanten at den under Lamarmoras befäl ställda armåen är ännu icke bekant. Dock ssynes det som om denna armes hufvudstyrka ännu befunno sig på den högra Minciostranden och Borgaforte vore den enda till fästningsfyrkanten hörande fasta punkt, som är i de italienska truppernas våld. — Flottan besinner sig i hamnen vid Ancona der man synbarligen med stor ifver arbetar på dess reorganisation och förbättring. Telegrammer. HAMBURG d. 5 Aug. En deputatior