Göteborgsposten – 6 augusti 1866, sida 1

C4 CK8vHU GCH V JUR UPUL AHwWA-. dkh — emigrantbefordringen skall inträda med den direkta ångfartygsförbindelse mellan skandinaviska och amerikanska hamnar, som nu inom kort kommer att börjas. Åugbatsbesalhafvare. Nuvarande styrmannen å ångsartyget Westergötland J. S. Gyliensbet: har blifvit utsedd till befälhafvare a en under byggnad varande ny ångbåt, som kommer att hemmahöra i Wenersborg. IIelsovärden i Uddevalla. I B.-T. för d. 3 dis läses: I kringliggande lindsort gå de oförklarligaste rykten om helsotillstandet i Uadevaila. Man tror sig veta, at: kolera här utbratit och att Personer dö Å hundratal. För oss Uddevallaboar är detta en högst öfverraskande nyhet, då vi icke hafva oss bekant något enda fall härstädes af kolera. Förhållandena äro dock särdeles gynnsamma för hennes uppträdande, ty under dagarne rader en ansenlig hetta, hvarefter qvällen kommer temligen brådstörtadt med sin suktighet och kyla. Forsigtighet är derföre nouvändig vid dessa temperaturvexlingar. Sundhetsnämnden utvecklar en högst berömvärd verksamhet. Dess tillsyningsman göra täta besök inom sina distrikt och göra allt för att astädkomma renlighet. Befolkniugen tillmötesgår dem ock i allmänhet med stor beredvillighet. Sundhetsnämnden har äfven redan i ordning ct sjukhus, i händelse något kolerafall skulle inträffa. På begäran har nemligen jernvägsstyreleen ställt till nämndens disposition den nyiuredda s. k. baracken bakom Kampenhofs fabrik der tvenne rum, ett för karlar och eu för qvinuor, redan erhållit fullständig sjukattiralj. Anstalt är äfven fogad att när som helst, om så behof göres, ytterligare några rum kunna apteras till sjuksalar. Fru Wilh. Norman och hennes syster, m:ll Maria Neruda, ämna gifva konsert i Uddevalla nästk. Fredag. En häger. Ett exemplar af detta i våra trakter sällsynta fågelslag har nyligen under några dagar uppehållit sig helt vära Uddevalla vid stranden af Byfjorden. Åtskilliga personer sökte att komma fågelu inom skotthåll, för att förära honom till Uddevalla museum, men misslyckades. Nu har emellertid nämnde museum från Oroust bekommit en der skjuten häger, hvilken efter all sannolikhet är samma exemplar som ofvannämnde. Koleran. I B.-T. för d. 3 d:s läses: På Tjörn har koleran börjat skördat sina offer. Till hemmanet Brog, beläget midt i den vidtbesjungna ön, anlände nyligen en skeppare, som medförde epidemien, hvilken, enligt hvad man på vissa håll påstått, icke är — epidemisk! Det oaktadt gick dock skepparen all verldens väg, och en annan person i samma hemman följde straxt derefter hans exempel. Ännu flera hafva insjuknat. Provincialläkaren, som är stationerad på Oroust, har varit reqvirerad till orten. Allmogen på Tjörn låter dock icke skrämma sig af något så obetydligt som koleran. Det finns nemligen icke något ställe, der fatalismen så starkt omfattas som der. Om tiden är ute, heter det, så dör man, i annat fall kan man tryggt öfverlemna sig åt Guds försyn, utan att anlita någon verldslig läkare. I Warberg har derv. badsocietet sistl. Lördag på en å rådhusets stora festsal för tillfället uppsatt teater gifvit ett sällskapspektakel till törmån för fonden för fattiga badoch brunnsgäster, hvar vid uppfördes komedierna: Jag bjuder min major och ÅPå Narrix. Samma spektakel skulle upprepas som i afton. Från Sköfde skrifves d. 3 d:s till Red.: Den s. k. Olsmesse-marknaden i Måndags, hvilken i fordna dagar utgjorde en dragningskraft för ortens hela befolkning, var denna gång ganska fåtaligt besökt, troligen derföre att kreatursmarknaden inträffat några dagar förut, då en särdeles liflig rörelse egde rum. Tvenne händelser passerade dock i Måndags, hvilka förtjena att omnämnas. En 75 års gammal gubbe, boende i Wåmb, och ännu stark och kry tör sina år, föll på den ganska djerfva ideen att, fastän fattig och utan jordbruk, likväl spela rollen af en man, som förstår att draga all nytta och vinst at sin ladugård. Han gick derföre upp på Billings-herget, der en mängd kreatur i all sköns ro och gamman njöto af det frodiga bete, som der plägar finnas, utvalde sig bland lem en vacker oxe, gjorde så beslag på hans rihet, och förde honom till Sanden (ett slags kreaturs-torg vid ena tullen), der han itbjöd sin behornade fånge till salu. En speculativ Vadsböling fattade genast tycke tör honom, och efter några jemkningar köpte han xen af den åldrige säljaren. Men, huru ofta pelar ödet oss icke sitt spratt! En granne ill gubben, som var närvarande vid köpets slutande och hvilken anade rätta törhållanlet, blinkade oförmärkt åt köparen, med hvilcen han var bekant, ett tecken att man borde hålla god min i elakt spel. Gubben fick mu 5 rdr i handpenning, hvarefter, sedan oxen lifrit fastbunden, de gingo att dricka köpskålen. Sedan denna temligen grundligt blifrit förtärd, tillsades gubben att leda oxen och ölja säljaren till ett anvisadt ställe i staden. Men när vår ox-gubbe kommit till ett hörn rr AE — vara —? Ja — nej — 10 det var Ella Han!