Göteborgsposten – 3 augusti 1866, sida 1

Den lilla roliga damen ilade bort, atföljd af de andlösa unga männen. Slutligen hunno de till dörren, hvarest Raton väntade och sag mycket ond ut. harvil, och mycken, mycken tack! sade Ella då Richardson hjelpte henne in i vagnen. — Och ni skall icke glömma mig? yttru han med dämpad stämma. Jag behöfver ej et namn för att minnas or. — Mitt namn är Ella, svarade hon rot nande i det vagnen rullade åstad, och su slog Ulla sina armar om lady Jane och började grata igen. — Ack, jag har varit så lycklig, sa lycklig. Hvad det var snällt al er att göra mig si stor glädje. , tack lady Jano! De andra kommo tillbaka en timma derefter och sago ytterst förtretade ut. De blefvo mycket örverraskade af att finna lady Jane i salen. — Jag tar ej tillbaka före Onsdagen, sade den gamla damen. Jag hur atskilliga saker att uträtta i staden ... Na, har ni haft en angenäm dag — Alldeles icke, sade mrs Ashford klagande. Örversten lemnade oss; vi funno cj vara unga herrar förrän just da vi skull : Vi äro alla mycket trötta och längta efter litet mat. Nagra af era sköna frukter, lady Jane!